Vikingatida hamn i Västergarn

I dagarna (25/6-2009) har det grävts fram vad man tror vara en vikingatida hamn i Västergarn (Vestagán). Utgrävningen längst ner på bild och du ser havet alldeles utanför dagens hamn mitt i bilden - utgrävningen sker alldeles längs vägkanten.

Västergarn är ett område med häpnadsväckande fornlämningar och min gissning är att nu påbörjas så smått en omskrivning av Gotlands historia, se Vikingarnas Västergarn.



Huruvida det är en hamn eller inte som hittats är inte gott att veta. Arkeologerna har givetvis sina skäl för att föreslå just detta men för en amatör som kikar i de plättar som grävts ut skulle det kunna vara vad som helst. Anläggningen ligger i vart fall inte i mitten inom Västergarnsvallen, men det är å andra sidan ingen som har påstått att det är någon sorts centralhamn som framgrävts.



Med tanke på att Västergarnsvallen är omkring en kilometer så bör det väl bli närmare halvannan kilometer strandkant. Det kan alltså ha legat många hus längs stranden, och kanske finns det många hamnanläggningar under torvan. Gutalagen som nedtecknades i början av 1200-talet har en paragraf om vård av skepp. Bestämmelsen nämner uttryckligen tre sorters skepp: köpmansskepp, börding och myndricka. Köpmansskeppet skulle vårdas på stranden, myndrickan är nog en mindre båt (en flateska kanske) medan det är oklart hur stor en börding var. Köpmanskepp sägs ha "tretton spant och tre tvärbjälkar" och det är väl att anta att bördingen är mittemellan, en lite större båt avsedd för fiske eller så.

Det intressanta om bördingen är Gutalagens bestämmelse om vård ty där sägs bl a: "Men börding skall man fästa genom stock eller spant eller genom planka vid ett hus, som folk sover i." Det kan alltså ha funnits ett antal hamnanläggningar i Västergarn (liksom i Visby där Gutalagen gällde till mitten av 1300-talet då Visby stadslag infördes).



Nu kan det väl tyckas att jag föreslagit att Västergarn varit någon sorts fiskehamn, men se det tror jag inte alls. Bilden ovan visar vad man ser på toppen av kastalen alldels bredvid kyrkan. Ofta sägs ju att kastalerna har varit något slags försvarstorn men man kan gott fråga sig om det inte i stället var en förvaringsplats för varor innan de skeppades iväg.

Gotlands vikingatida handelsmän kallas ju farmannabönder. Såvitt jag begriper finns det emellertid ingen som helst anledning anta att det inte fanns specialiserade handelsmän också på vikingatiden. Det förefaller mig rätt naturligt att det fanns såväl handelsmän som bönder och hantverkare, alldeles som i dag.



Västergarn är ett spännande område, som vi emellertid vet ganska lite om. Men nämnas kan väl att bilden visar ruinerna efter en romansk kyrka, alldeles bredvid dagens kyrka och kastalbacke; kastalen är inbyggd i Västergarnsvallen. Paviken alldeles norr om dagens Västergarn hyser ett forntida skeppsvarv och fynden därifrån visar att man ägnat sig åt olika hantverk och handelsverksamhet. Och kanhända kan själv namnet - Västergarn - ge en fingervisning åt hamnens betydelse. Det finns förstås många hamnar på Gotlands västra sida, t ex Fröjel (se info om därstånde kastal), men varför just en hamnplats pekats ut som den "västra hamnen" är det väl ingen som vet. Vi skall väl också tillägga att ortnamnsforskare anser att "garn" inte betyder hamn utan kanske "långsträckt vattendrag" eller "klippholme" (Ingemar Ohlsson, Gotländska ortnamn). Man kan tycka att "garn" = fisknät = hamn är solklar men det tycker tydligen inte ortnamnsforskare. Vi skall tillägga att 1304 finns en uppgift om att Västergarn kallades "Garnœ".



I litteraturen förekommer spekulationer om att Visby konkurrerat ut Västergarn som handelsplats eller att Västergarn anlagts av "bönderna" för att konkurrera med Visby.

Jag tror att vikingatidens mest lönsamma handel utgjordes av inhemska produkter, t ex pälsen av hånnlamb, hantverk, svärd, livsmedel, fisk, men att längre fram var transithandel lönsammare, och då var Visby ett bättre ställe att bedriva handel ifrån eftersom det var där tyskarna antingen fått tillstånd att bosätta sig eller valt att bosätta sig. Så enkelt bara, alldeles odramatiskt.

Men jag tror att om arkeologerna får möjlighet att gräva mer i Västergarn så kommer man att hitta underbara saker.

/text och foto Bernt Enderborg