Tröskning på 1300-talet

Relieferna på Källunge kyrka är enastående. Så här tröskades med slaga på 1300-talet. Vill du se hur man skar säden med en skära så finns en sådan månadsbild från samma århundrade i Gothem.

Det är övermåttan häftigt att sånt finns att se, medeltida vardagskultur framför näsan, men det kan väl också vara en påminnelse om att det är med vedermöda som marken livnär dig och att det är i ditt anletes svett som du skall äta fiberrikt sötebröd (eller månne frukost av sånt som blir över när man vässar pennor, någon chokladfabrik finns inte i Bibeln, men trots allt är det i alla fall roligt att somliga gör flis på dagligt bröd).

Dessa skulpturer, eller reliefer, finns på södersidan av kyrkan. Du kan också få se spelmän med nyckelharpor, spel och dobbel (detta är inte Svenska Spels logga av någon anledning) och hur en arbetare får en välförtjänt slurk dragöl, om du nu har läst Röde Orm, se sidan om Muntra skökor i gutarnas vi; det finns förresten en Röde Orm på riktigt på Gotland, men det fanns det säkert annorstädesstans också.

Det sistnämnda kan vara värt att framhålla för de som misströstar med tanke på vedermöda och anletssvett, där där med dricke alltså, eftersom det är en sorts hemgjord öl som för många gutar kanhända inte är modersmjölk men dock för en och annan ett sorts farvatten. Och vi på Guteinfo hoppas också förstås, alldeles som Hasse och Tage, att barna ändå får ett glas öl.

Vem som har beställt, gjort och satt dit relieferna vet jag inte i skrivande stund. Inte heller har jag någon aning om vilka andra reliefer de kan tänkas likna, och inte heller vilken konstriktning, verkstad eller stil de lärt kan påstås efterapa.

Jag uppfattar reliefen som något som förfäderna tyckte att vi borde känna till. Att dom skulle ha intresserat sig för hur man klassificerar saker och ting 700 år senare kan jag blott svårligen föreställa mig, men det är onekligen skönt att stå och tänka samman med dem en stund i Källunge.

- Hade inte Fetaliebröderna såna där strutar på mössorna som på bilden ovan, se Käpplingemorden?

/text och foto Bernt Enderborg