Trollkärringens tillhåll

På andra sidan Ajmunds bro skulle det republikanska Gotlands södra arméavdelningar samlas för att mota Valdemar Atterdags invasion i juli 1361. Men Atterdag var dem för välinformerad och snabb, ty han var på plats före gutarna. Den första dagen kom folk från Hejde ting marscherande, danskarna hade inga problem att mörda en så liten avdelning, och på samma sätt gick det nästa dag för folket från Burs ting. På tredje dagen, sägs det, skulle folk från södraste Gotland komma, men de kom aldrig. Vad detta beror på vet vi inte, men helt klart är att Valdemar Atterdag skulle ha slagit ihjäl dem också i fall de hade kommit.

Att de södra arméerna inte kom fram har förstås gett upphov till sägner om förräderi. Men ingenting av det där är nog sant. Däremot vet vi av bevarade brev att borgarna i Visby hade blivit varnade redan i april av den svenske kungen för att danskarna hade något på gång, somliga historieskrivare i det förgångna, t ex Hakvin Spegel, skriver att den svenske kungen Magnus Smek hade uppmanat Atterdag att invadera Gotland (kungen hade också utan svärdsslag gett bort Skåne, Blekinge och Halland).

Trots att det hade sänts varningar till ön - borgarna uppmanades ha sin ringmur befäst dag som natt - så hann gutarna inte mobilisera. Hur kom det sig?

Det tycks som att somliga historiker vill peka ut Ajmunds bro som det enda stället på västra Gotland att ta sig över den å som går från Väte till kusten - bron kallas då Gotlands nyckel. Det är förstås inte ens i närheten av någon vettig sanning. Valdemar hade kunnat marschera över ån med armén på många ställen mellan Ajmunds bro och kusten - så våldsam har aldrig ån varit, allra helst inte i juli månad. Att Atterdag marscherade raka spåret dit berodde förstås på att han ville slå de olika avdelningarna sönder och samman en efter en i stället för att våga ett slag mot hela Gotlands armé.

En sägen som ingen tycks veta varifrån den kommer säger att en trollkärring som höll till under bron ställde till så att gutarna förlorade. Det är förstås en bortförklaringsägen, precis som den där jungfrun som sägs ha förrått Visby, avsedd att styra bort uppmärksamheten från något annat, t ex att Visby hade blivit varnade och trots detta hade gutarna på landet inte hunnit mobilisera sin armé tre månader senare. Varför då?

/text och foto Bernt Enderborg