Snäckänge med länningar

Bilden ovan är tagen i nedersta kanten av en nutida hage som heter Snäckänge, som finns i Norrlanda socken; detta är bara en del av den ursprungliga ängen som delvis är uppodlad. Det går kreatur i hagen (som visades för mig av Lars-Ulle Gadefors, på bild längst ner på sidan om kalkugnen). Längst ut ligger en liten halvö, svår att se på bilden, som kallas Sandpallen, och viken söder om denna, till höger, är Sandviken.



Här ser du en av länningarna i Snäckänget, som är en landningsplats för båtar, se Guiden till fiskelägen på Gotland; det ligger några gravar i änget också. Som du ser på översta bilden, tagen alldeles vid länningarna, så ligger dessa ett stycke från havet, änget är på sina ställen fem meter över havsytan.

Först lite allmänt om platsen men sen skall två olika saker luftas, Snäcknamnet och hamnplatsen:

Omkring 500 meter sydväst om Snäckänge återfinns det gravfält som kallas Trullhalsar (du kör förbi Snäckänget om du ärnar dig till gravfältet), använt från vendel- till vikingatid, strax norr änget om ligger Hammars fiskeläge och ännu närmare på norrsidan presiderar Liste ängar.

Från landsväg 146 ner till Snäckänget (Hammars står det på skylten) är det strax över fyra kilometer. Skogen däremellan hyser många stora rösen från bronsåldern, se Bjärs backe. Det har alltså bott folk i trakterna i flera tusen år.


Snäckänge från vägkanten

Snäcknamnet

I Gutasagan nedtecknad i 1200-talets början finns en passus om hur gutarna anslöt sig till sveakungens ledungsflotta. Gutarna, sägs det, skulle följa med "i härfärd med sju snäckor emot hedniska länder men ej mot kristna."

Denna utsaga brukar utlösa ett flertal påståenden om svearnas väldiga sjövälde, ty det talas ofta i den fastländska litteraturen om gutarnas underkastelse, att Gotland var ett skyddsland under svearna och annat sånt. Allt det där är nog nonsens, allra helst som avtalet omförhandlades i slutet av 1200-talet varvid gutarna avtalade bort skyldigheten att följa med på härfärd om de befarade att Gotland skulle anfallas (se Skyddslandet Gotland). Det är ju konstigt om ön verkligen var ett skyddsland.



Bilden visar förmodligen en snäcka, ett krigsskepp, och visas på en bildsten från 800-talet funnen i Stenkyrka - en över 1.000 år gammal bild. Du ser att drakhuvudet är uppsatt i fören, att killarna har hjälm på sig och att det står knippen med spjut bakom styrman i aktern.

Att det står att Gotland skulle ställa upp med just sju stycken snäckor på härfärd framkallar också spekulationer, egenpåhittade indelningar av Gotland och annat sånt, men den som kikar på Gotlands organisation ser att Gotlands krigsorganisation förmodligen var just jämt sättingar, dvs sjättedelar av Gotland. Det har vidare förundrat en och annan att sättingarna bara nämns på ett ställe i Gutalagen, vari sägs att böter som utdömts av ett sådant ting inte fick vara högre än tre marker, men ett settingsting var nog en militär domstol av något slag.

Nåja. Att gutarna skulle bidra med just sju snäckor antar det flesta bero på att sättingarna fick utrusta varsin och att Visby på 1200-talet var så pass stort att också staden fick bidra med en en sådan. Läser du förresten historisk litteratur så brukar man först nämna skeppstypen snäcka varefter förklaras att det vara sådana skepp som ingick i sveakungens flotta. På riktigt är förstås snäckorna långt äldre än den omnämnda ledungsflottan, se Gutarnas kolonier som är minst vendeltida varför man måhända kan kalla perioden Kolonisationstid istället.

Hamnen Snäckänge

Det finns andra hamnar på Gotland som sträcker sig ända tillbaka till vendeltiden, se om skeppsvarvet vid Paviken, och ännu mer från vikingatiden, t ex Vikingarnas Västergarn. Det finns ett således och annat att kika på för hugade, som t ex detta Snäckänge som ligger på östra Gotland (Gotlands kolonier låg också i länderna öster- eller söderut).

I Snäckänge återfinns en av Gotlands vendeltida hamnar. Det skulle gå många hundra år innan där kanske låg ett av de sju krigsskepp som följde med sveakungens på härfärd. I fredstid, som var det vanliga, kan man anta att skeppen tog ner drakhuvudet och for antingen till kolonierna eller på handelsfärd annorstädesstans runt Östersjön, eller England, Frankrike, se Detalj på ett skepp, eller var de nu drumlade i fjärran.

Eftersom det har nämnts att sveakungen drog på härfärd mot länder som ej var kristna så kanske en sida om hur staterna på östra sidan av Östersjön kristnades kan vara av intresse: Kristi riddares gård på riddarnas ö.

/text och foto Bernt Enderborg