Arängsbacke

Arängsbacke är ett intressant område, ty där finns fornborg, ett större stenröse och ett antal husgrunder från järnåldern. Fornlämningarna återfinns i ett skönt änge, och blomster som stor blåklocka, skogsnäva och annat lyser trivsamt i det höga gräset bland hasselbuskarna; på bilden ovan ser du buskar och trän som växer på muren runt fornborgen. Det vita som skimrar på själva gårdsplan är inte mandelblom utan tusenskönor. Arängsbacke är en välsignad plats av såna, violer, vitsippor, gullvivor och orkidéer.

En rolig sak man kan berätta om gutarna är att de är otroligt bortskämda med sevärdheter. Givetvis har de flesta varit i främmande land att åtnjuta sol och billigt vin men vad som ligger hemma på bakgården verkar man inte ha någon vidare ordning på. Vi frågar många och mycket i bygderna var det finns fornlämningar, sevärdheter osv. Arängsbacke har ingen som bor i Vänge ens nämnt, trots att det är ett rätt häftigt ställe. Men det beror förmodligen till stor del på att den gutniska (gotländska) historien har undanträngts i skolorna. Ungarna börjar dock kika lite på sin egen historia nu för tiden, men än så länge är det mest brandskattningen av Visby (som aldrig ägt rum), Hansan och annat sånt.


Ett antal husgrunder (200-500 e.Kr.) från järnåldern finns också i änget. Enligt en uppsmälld skylt med påstådd information, som snart är oläslig, står att de kallas kämpgravar eftersom folk trodde att det vara gravar för jättar. Det finns nog ingen på Gotland som någon gång har trott att det är fråga om gravar för jättar, och jag skulle bra gärna vilja veta var de kan ha fått det ifrån. Och dessutom heter det: kämpgravar. Det är en hästrumpa på andra sidan kämpgraven.

På bilden ovan ser Du rakt in i ett järnåldershus, ungefär 25 meter långt och 8 meter brett. Det växer gärna hasselbuskar där väggarna en gång har stått. Några husgrunder hittar Du i Arängsbacke, ungefärligen likadana.

Om man ställer sig mitt i borgen så ser man direkt var hövdingen har haft sitt hus, lämningar på en upphöjning i borgens östra del, och borgen växer nästan upp av sig självt ur marken.


Stenrösen, eller kumlet, är övervuxet av hassel och annat.

Arängsbacke är en trevlig promenad och en plats för begrundande. Av någon anledning övergavs husen några hundra år e.Kr. ganska allmänt på Gotland. Vart folk tog vägen eller vad som hände är inte gott att veta. Folkvandringar tycks det ha varit fråga om, Gutasagan säger att folk stack till Grekland.

Stenrösen vimlar det av på Gotland, 1.300 stycken varav 400 är storrösen. I Arängsbacke ligger röset alldeles innanför grinden, åt vänster till, och kanske är det så att själva den backe som avses i Arängsbacke är röset.

/text och foto Bernt Enderborg