Koviks fiskerimuseum

Vid Kovik, säger informationsskylten (vi säger Korumpu), har man försökt samla och bevara den gamla fiske- och strandkulturen på Gotland. Kring Gotlands kust har det funnits omkring 150 större eller mindre fiskelägen och till Kovik har man flyttat gamla strandbodar.


Det är ett gemytligt ställe Kovik, lugnet infinner sig i magen och gamla tider ligger på lur i varje skrymsle. Men när jag var barn och bodde hos min kusin så var vi och fiskade vid Kovik, fast så sa vi aldrig, vi åkte till Korumpu.

Solnedgången på ett ställe som Kovik är magnifik och den gamla gotländska kulturen lindar in alltsammans i en tavla av skönhet för den som gitter kika efter.


På bilden tagen från nordöst syns bl a en lysstång, vars användning framgår av namnet.

Bänken i förgrunden torde vara ett alldeles förträffligt ställe att avsitta solnedgången på. Det är strand och hav som gäller, det luktar, det hörs och havet vilar ögonen som vanligt.


Bredvid en vacker bod låg en uttjänad båt lit de parade.

Det är svårt att förklara havet för folk som inte är vana vid det. Men det är liksom sorg och glädje, lugn och storm och liv och död på en och samma gång. Havet kan ge en lugn puls med sina långa andetag men det kan också få bröstet att storma då gässen rider vågorna och vinden känns på kinderna.

Kovik är ett sånt ställe som kan ge amatörer in liten glimt av vad det egentligen handlar om, en sån som jag till exempel.


En och annan bod har det ovanligt tilltalande taket gjort av stora flisor kalksten. Får man flisorna på rätt plats så regnar det f-n i mig inte in. Det kan väl nämnas att en och annan bod är byggda helt utan spik, bulhus kallas sånt.

Framför Snäckhuse låg Krampmacken tjärsmord alldeles för dagen. Krampmacken är ett skepp byggt så som gammalt och fornt haver varit samt omkringseglat på de gamla farlederna mot Miklagard.

Jag tror inte att man tog sig hela vägen till Konstantinopel = Miklagard. Men till Holmgard kom de säkert (Novgorod), ty där låg ju fordom Gutagard. Vi får kolla upp det där lite bättre.

Bilden på en av stävarna har jag lagt omkull så att Du kan läsa:

Krampmacken, som det inte står utan Krampmak som det står - folk som begriper sig på sånt där säger att det är ett alldeles förträffligt namn på denna båt.

/text och foto Bernt Enderborg