Demonstrationen för vägpris 2012

I god slagordning tågade omkring 7.000 personer nerför Färjeleden från området uppe vid Oscarsstenen för att slutligen åhöra en samling tal mitt i hamnen på vad som kallas Holmen. Och det är vad du ser på bilden ovan, hela Färjeleden full av protesterande människor.



Här kommer den gående fronten av tåget, ett gäng traktorer hade redan passerat, och en av eldsjälarna bakom demonstrationen syns alldeles till vänster i gul tröja, Gunnar Bendelin, resten är ett gäng politiker som har suttit vid makten omkring tio år utan att lyckas åstadkomma något särskilt i sakfrågan. Damen i den roliga hatten och den modernt mönstrade blusen är vår landshövding, Cecilia Schelin Seidegård, som också gick med trots att hon är statens företrädare på Gotland.



Här är en gammal grålle som deltog och som jag tar med bara för att det var en vackert renoverad traktor; hans fru sitter på flaket därbak. Annars var det förstås stora, moderna traktorer, varav det finns cirka 3.000 på Gotland men bönderna som exporterar ungefär 80% av sina produkter till fastlandet deltog bara med tio stycken eller så eftersom det annars hade blivit för mycket i en fredlig demonstration.

Men lantbruket har problem. Gotland har en relativt stor jordbrukssektor och sysselsätter många tusen människor. Det beror inte på att Gotland är efterblivet och underutvecklat utan på att våra jordbruksprodukter är sällsynt bra och att här finns några av Sveriges bästa jordar; hela Gotland ligger förresten i Växtzon 1. Gutarna har exporterat jordbruksprodukter i all världens tid, men nu börjar det bli riktigt jobbigt ty bönderna har 34% högre fraktkostnader jämförelsevis med fastlandet. Att säga till en gotländsk bonde att Gotland är en del av Sverige bör väl rimligen vara en förolämpning, och en av de saker de vill är att få samma möjligheter som alla andra bönder i Sverige, dvs vägpriser på transporter; inte mer, inte mindre, samma.



På bilden ovan ser du ett annat problem, det står: "Jag hade inte råd att åka hit och delta". Det är inget skämt, så är det, många kan inte eller väljer helt enkelt bort Gotland. Det blir för dyrt. Vad tror du att t ex folk i Norrköping som hälsar på släkten i Stockholm skulle säga om de först fick betala vad det kostar att köra bil, 23 kr milen, och sen la staten på omkring 100 kr till per mil? Och 100 kr per mil igen när de skulle hem.

Inte nog med att våra ungdomar väljer bort Gotland som en plats att bo, de kommer inte hem och hälsar på särskilt många gånger. Det är för dyrt. Men det kanske är en bra idé. Staten kan lägga på 100 kr per mil för alla som skall besöka Stockholm, eller kanske 100 kr per mil för alla som åker nånstans så att det blir rättvisa villkor för alla resande.



En av de stora bönderna på Gotland, Ryftes i Fole (hemsida), hade med sig ett litet lass morötter, potatis och annat, som han tippade av nere på hamnen och önskade folk god aptit. Det är svårt att sälja på fastlandet eftersom transporten är för kostsam. Och det är egentligen konstigt ty det är omvittnat av hur många som helst under historiens envetna gång att Gotland smakar bra, vi har riktigt bra grönsaker och utomordentligt smakfullt kött, men folk verkar tycka att det är dyrt så man väljer t ex lamm från Nya Zeeland i stället.



Therese Mangard, vänsterpartiet Gotland, stod och mumsade morot; här kan du läsa lite om släkten Mangard (det är hon som skriver insändare i tidningen emellanåt). Det kan vara bra att känna till att hela riksdagsgruppen för Vänsterpartiet har skrivit på för vägpriser till Gotland.

Ser du vad det står på vagnen ovan? "Ge oss rättvisa villkor så fixar vi tillväxt! Gotlands bönder". Dom menar det. Och jag tror att turistnäringen utan vidare kan lova samma sak. Vi vill inte ha några fördelar, skattelättnader eller så, bara samma villkor som alla andra i Sverige, dvs vägpriser på färjan.



Vår biskop, Sven-Bernard Fast, var också där för att visa kyrkans stöd för kravet på vägpris till och från Gotland. När vi stod nere på Holmen skojade konferencieren Tommy Wahlgren till det och sa att biskopen hade lovat att det inte skulle bli nåt regn. Och se! Uppehåll! Det är vad jag kallar biskop det!

Här har vi Paul Dino Larsson som är handlare och har hand om Ica Maxi. Han är en av de tre som står bakom en sajt, är en grupp som har drivit frågan om vägpris till Gotland sen 2005.

Och dom samlar namn. Privatpersoner kan också söka sig till en Facebookgrupp som heter "Gotlandsupproret", tror jag att Katarina sa, och där hjälpa oss att låta dig billigare åka till Gotland.

Nu började talen nere på Holmen. Tommy Wahlgren liknande av någon anledning den förste talaren, Gunnar Bendelin, vid den småländske upprorsmannen Nils Dacke. Och det var därför det stod så konstigt om landshövdingen i texten ovan, dvs att hon gick med tåget trots att hon är statens företrädare. För om Bendelin liknas vid Dacke så kommer ju landshövdingen att låta skjuta honom, postumt stegla honom och sätta hans huvud på en påle vid Kalmar slott. Man kan tycka att det hade varit bättre att likna Bendelin med Petrus Harding men det kanske inte är så många som vet vem det var, allra helst som alla får lära sig om Dacke i skolan i stället för sin egen historia.



Här har vi Gunnar Bendelin, Landsbygdsupprorets Petrus Harding. Han höll ett välinformerat och roligt tal. Det mesta han säger är självklarheter för alla svenskar, dvs alla utom gutarna. Havet är vår landsväg och bilar flyter inte, skall vi ha sämre förutsättningar än alla andra av den anledningen?

Och här kommer ett påpekande som tydligen är väldigt svårt att fatta, t ex för rikspressen. Det handlar inte om att vi gutar skall ha billigare resor! Det är alla andra resenärer vi bråkar för. Och hur fan skall vi kunna planera och konkurrera överhuvudtaget när det ständigt är en jävla cirkus med dessa färjepriser! Här har du lite om manifestationen 2005.

Ted Ljungqvist är väl den egentliga kämpen på Gotland vad gäller vägpriser på färjan. Den här bilden är med bara för att det var så roligt att se det hela. Givetvis är det nervöst som attan när man skall tala inför 7.000 åskådare och den samlade pressen - de kanske är på Rapport och Aktuellt om någon timma.

Ted satt och funderade genom att bläddra i sina papper när plötsligt ett barn högt, klart och tydligt ropade: "Hej morfar!" Mågen stod nämligen med dottersonen på axlarna som pekade på morfar som pekade tillbaka, och på detta sätt gladde de varann en liten stund.

Det var rart och roligt att se. Men man kan alldeles som ovan också fråga sig hur länge morfar kan glädja sig av barnbarnet. Fortsätter det så här så kommer ungen att flytta till fastlandet om 15 år, och det kommer att vara väldigt dyrt att åka och hälsa på morfar, såvida inte morfar flyttar till Frankrike eller så (det är billigare att ta bilen till detta land). Vi skall också säga att Katarina, barnets moder, talade och upplyste om att turister kommer i allt mindre antal eftersom det har blivit för dyrt att ta sig till och från Gotland.



Här har vi Ted på podiet. Han framhöll förstås vansinnet med att Gotland särbehandlas, dvs att Gotland som enda region inte har vägpriser, samt att man på allvar diskuterar försämringar i färjetrafiken, t ex långsammare färjor.

I demonstrationståget gick folk med stora banderoller på vilka stod - Inte långsammare! - men det gick tydligen inte hem, allra helst som Pigge Werkelin, delägare av bl a Gotlandsflyg, har drivit just denna tes om att långsammare färjor löser många problem. Men nu gick 7.000 människor under bl a parollen "Inte långsammare", varför han hoppeligen håller klaffen framöver.

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd som står bredvid Åke Svensson i orange tröja har dock kommit sig för att också föreslå långsammare färjor, vilket omedelbart får genomslag i rikspressen, t ex Expressen.

Jag har ett annat förslag. Eftersom Sverige som nation släpper ut för mycket koldioxid så löser vi detta genom att sänka hastigheten på alla vägar till max 70 km/tim.

- Så var det allvarliga miljöproblemet (miljöproblem på riktigt alltså) löst på en sekund!

Infrastrukturministern lämnade sitt förslag i en artikel i Gotlands Allehanda. Hon säger att lägre fart ger stora bränslebesparingar och därmed kan priset sänkas. Antag för en sekund att man verkligen sänker hastigheten på åtminstone några färjeturer, t ex på vägen mellan Nynäshamn och Stockholm, hur stora besparingar kan man göra vid nästa upphandling genom att sänka hastigheten ytterligare? Och varför inte med en gång låta folk hyra en roddbåt i stället för att fara omkring på havet med en massa stora färjor?

Hon säger också att det svårt att avgöra vilket krav som väger tyngst då de gotländska politikerna framför sina ståndpunkter - jag tror att hon menar antingen färjornas fart eller pris på biljetterna - och säger att därvid blir det svårt att vikta. Hon kan väl ha en viss poäng med att det blir lättare för staten att upphandla resor från andra rederier om farten sänks, men att politikerna skulle vara otydliga är trots allt lite svårt att anse: vägpriser på dagens färjetrafik, dvs folk skrivna på fastlandet skall ha en billigare resa till Gotland.

Och hon gör ett annat uttalande i artikel, då hon säger: "Om jag ska vara frank så är det omöjligt att tycka något annat än det man gör på Gotland."

Det kan förstås betyda olika saker, men jag utgår från att hon inte vill vara oförskämd mot alla gutar varför jag tolkar uttalandet som att ministern verkligen anser att färjorna skall gå såväl fort som att folk skall kunna åka till vägpriser. Det gör förresten alla partier.



I en artikel i dag framför infrastrukturministern att Staten givetvis också fortsättningsvis skall ta ansvar samt att "Robust infrastruktur och pålitliga transporter är en förutsättning för människors vardags- och arbetsliv liksom möjligheten för företag att verka och växa."

- Det är bra sagt!

Hon säger många bra saker, men hon säger också saker som att det är dumt att i förväg tala om hur mycket pengar staten tänker satsa på Gotland till kommande upphandlingar.

- Jaså, varför det? På vilket sätt skulle det påverka upphandlingen?

Och hon gör också en jämförelse för att visa att det redan tas särskilda hänsyn till Gotland, som får omkring 400 miljoner. Jämförelsevis, säger hon, får Sörmland 325 miljoner.

- Va!?? Får ön Sörmland som är Sveriges rikaste region bidrag av staten?

/text och foto Bernt Enderborg