Visby under stenåldern

Gotlands nordvästkust är mestadels brant och svårtillgänglig och har branta klintar som stupar lodrätt. Just detta besvärliga hinder har innanför Visbys ringmur omöjliggjort byggnation längs Klinten, med ett fåtal undantag. Det är troligt att det under stenåldern, kanske vid nuvarande Hästgatan, funnits en passage där det var lätt att ta sig ned till stranden.

Havslinjen befann sig på stenåldern i höjd med nuvarande S:t Hansgatan och klimatet var betydligt mildare. Följer man denna gata i Visby och tänker sig havsnivån ca 4-5 meter högre, kan man ana hur obetydlig strandremsan var på denna tid.

Den äldsta bosättningen som man funnit spår av i jordlagren innanför muren, är ca 4 000 år gammal. Vid utgrävningarna invid Stora Torget har man funnit en stenåldersboplats och det är troligt att säljakt och fiske varit deras huvudsakliga födokälla

Visbys första innevånare levde under enkla förhållanden och tillverkade sina enkla redskap av sten, horn och ben. De levde i rishyddor eller i grottor och under klipputsprång i klinten. Man har bl a funnit fiskkrokar av ben, stenyxor och harpuner vid utgrävningarna. Att det fanns rikligt med källor och färskvatten och att klinten var lätt att försvara bidrog säkert också till att platsen befolkades.

Efter stenåldern följer en lång period, då människan tycks ha övergivit Visby eftersom inga fynd i jordlagren tyder på att det funnits bosättningar. Först under tidig vikingatid kan man på nytt tala om en fast bosättning eller åtminstone en permanent bebyggelse.

/text och foto Bernt Enderborg