Kunde alla läsa runor

Den smidesbeklädda dörren till sakristian i Hörsne kyrka innehåller en liten sevärdhet för alla som orkar kika efter. Det står (G 155):

"gaRualtr * iarnnaþi * tur"

Nån gång under medeltiden, senare hälften av 1100-talet säger forskare, såg alltså Gervald eller Gairvald till att dörren beslogs med järn, han "järnade" den". Fast det låter i och för sig lite konstigt, gutar säger oftast inte järn utan "jan", fast det kanske inte gäller alla gånger.

Man kan fråga sig hur vanligt det egentligen var att folk kunde läsa runor när det begav sig. Att läsa är ju inte svårare än att vi idag kan lära barn på sex-sju år att tolka ännu fler tecken och sätta samman dem till begripliga ord. Varför skulle inte vikingarnas ungar ha kunnat detta?

Det mesta av kyrkan vi idag ser i Hörsne är från 1200-talet. Smeden knackade dock in runorna redan i slutet av 1100-talet (det fanns alltså en kyrka på plats före dagens), förmodligen för att han hade skänkt kyrkan den järnade dörren, eller kanske bara järnbeslagen med arbete.



Som du ser ovan på runorna så avslutas namnet med ett som det tycks omotiverat "r" - gaRualtr i stället för gaRualt. Kanske är det helt enkelt bestämd form - Garvaldar - och är avsett att peka ut någon viss person, eller för kyrkornas del, en viss gård. Se Om tionde i Gutalagen, där det sägs att man skall hålla sig till den kyrka som gården först blev tillagd. Det kanske var så att gården kunde avräkna den järnade dörren på årets tionde, och då klämmer man förstås dit gårdsnamnet i stället för personnamnet.

Jag tror inte att det i dag finns någon gård i Hörsne som heter Garvalds eller Gervalds eller nåt åt det hållet, men om det fanns så skulle ordet "Garvaldar" direkt tala om för en gute att det hade med just den gården att göra. I förbigående kan vi förresten tala om att på Gotland finns gårdar med namn "Gervalds" i socknarna Hejde, Hogrän, Sanda och Vamlingbo.

/text och foto Bernt Enderborg