Kartu, Karthaken, fiskeläge

Det är mindre liv på Furillen nuförtin, än före militären övergav ön, och långt mindre än tiden före de var på plats och höll ögonen österut.



Linné som har här på sin gotländska resa 1741 skrev: "Grottorna voro åtskilliga uti de avbrutna bergen, som lågo något stycke ifrån stranden vid Furillen; dessa grottor blevo merendels på det sättet, att berget stod ut ovan basen till 5 eller 6 alnar längre än jorden, som låg därjämte; vilken jord eller underliggande stenart blivit bortskuren av vattnet, den tid havet hit upp gick med sina stränder. Nu voro dessa artiga skjul och hus om naturen inrättat för de betande hjordar av fänad och får, som här vilade om nättren och skyltes för regnet som dagen."

5,6 alnar är lika med 2,5-3 meter och det är nog överhänget i bergkanten ovan till höger på bilden som han menade.



Nerifrån strandkanten ter sig det forna fiskeläget inte mycket för världen. Söder om fiskeläget stupar kusten rätt brant, viken ger ett litet avbrott men sen tar klippor med överhäng åt norr hand om det hela igen.



Även om du tycker att det ser lockande ut skall du varken befinna dig under eller över dessa överhäng. De kan rasa när som helst, kanske just nu eller kanske om 300 år.



Kusten åt söder visar att det inte är några större höjder det är fråga om; raukar längst fram på spetsen.



Utanför i sjön ligger ön Skenholmen mestadels i vägen för Bungenäs och Fårö; kikar du mer inåt land så syns Bunge kyrka.



Om du tror att du ser land när du kikar ut över det tomma havet så är det i så fall Estland. Men nåt sånt ser du förstås inte, närmast, 15 mil i sydöst, till ligger Ventspils i Lettland, längre än så är det inte. Kanske har du någon gång läst att de gutniska vikingarna ville hålla sig till kustfart varför de tog vägen till fastlandet och sen via skärgården till Finland, och sen till Novgorod där de hade en handelsgård redan på 1000-talet. Det är bara trams.



Den liggbod med faltak som finns kvar står upp på backen. Det finns en källa vid namn Grete en bit neråt, höger till.



Vägen fram till fiskeläget går genom skogen, som inte är mycket att se, små vägar är det också. Men Kartu ligger på en utomordentligt skön plats, här "möter man ovanligt koncentrerat det förgångnas ro", säger Albert Eskeröd i sin bok Gotländska ständer, Sthlm 1962. Han säger också att han inte någonstans i Sverige har sett en så rik växtplats för kungsljus, men jag var dessvärre där den 5 april 2014.

/text och foto Bernt Enderborg