Svärd av plogbillar

"Vi skall vara mer obstinata" läste jag i tidningen för ett tag sen, alltså vad gäller det här med priserna för fastlänningar att ta sig till Gotland. I dag kan ju vilken som helst svensk ta bilen och susa till Italien, Bulgarien eller så, Kina kanske, och det till vägpriser, men skall svensken till Gotland så får man betala många gånger vägpriset.

Men politikerna jobbar och tar i, dvs när nästan varje man går ur huse för att protestera mot priser och turtäthet på färjan så författar man viktiga brev till höga personer inom regeringen och annat sånt; kommunen gjorde till och med en konsekvensanalys som förstås är genomtänkt så att det räcker och blir över.

En och annan frågar sig om inte EU kan blandas in på något sätt. Men EU tycks på Gotland bara vara något slags kontor för utportionering av pengar till något som kallas "utveckling av Gotland". Och inom vårt område - marknadsföring av Gotland - så handlar vanligen utportionerandet om att ge bidrag för att göra om sånt som vi redan har gjort, dvs EU är en bidragsgivare till tjänstemän för att stärka planekonomin och överföra ännu mer makt i händerna på dem som inte behöver ta något ekonomiskt ansvar, eller, tja, ansvar överhuvudtaget.

I Gotlands Allehanda (lokaltidning) den 10/2-2006 skrevs i ledaren om att det nog behövdes en konstitutionsdomstol i Sverige (med tanke på pajaserierna i Konstitutionsutskottet - KU), dvs en domstol som i princip ser till att grundlagarna efterlevs. Och även om KU gör sitt jobb utan politiska baktankar så kan de bara säga "fy på dig!". Utslaget kan givetvis användas i den politiska debatten så att de som blivit "behandlade" kanske får mindre röster nästa år. Att bli halshuggna på stadshusets tak, som borgmästarna blev i Visby anno 1342, riskerar de aldrig, inte ens ekonomiskt.

Och då är vi tillbaka till priserna på färjan. Hur kommer det sig att politiker och skattefinansierade organisationer, som borde bevaka färjepriserna, först då örfilarna från Rikstrafiken är konkreta förslag vaknar till och skriver viktiga brev och konsekvensanalyser. Har vi inte rätt att förvänta oss mer, vi gutar som betalar världens högsta skatt? Kan det vara så att de inte upplever priserna som något problem eftersom de aldrig betalar dem själva?

/text Bernt Enderborg, foto Björn Pettersson