Allt är bundet i ringar - cirklar

Vi har berört Vitastjärnas ord på sidorna om Alt ir baugum bundit och hennes dröm förut och antecknat några förslag på vad detta kan tänkas betyda. Men det hela är knepigt. Här skall vi visa några exempel på "ringar" (baugum) genom historien.

Bilden ovan är från 400-600 e.Kr., en bildsten från Sanda.



Hur gammal trojaborgen på kyrkogården i Fröjel är vet ingen - 1.000 år, 2.000. 5.000. Var det kannibalerna på Karlsö som byggde den?



På tornväggen i Eskelhem finns det medeltida världsalltet. Du är omgiven av cirklar, den perfekta formen, eftersom jorden ligger i centrum.



Den dom du avkunnar inom kretsen vid Trullhalsar är du bunden av. Det är du som skall kasta den första stenen.



Bildstenen från Martebo, 400-600 e.Kr., visar bl a detta virvelhjul. Är det Kierkegaards evighet som rullar på din livslinje? Du lever i skärningspunkten, nuet, medan evigheten rullar vidare åt obekant håll. Somliga menar att det är en solsymbol.



På en bildsten från 800-talet rider och går ett gäng herrar med ringar i händerna. Historiska museet säger att det är segerns och ärans ringar; den är utställd i Stockholm där den används som exempel för fantasier om Oden.



Undertecknad föreslår att 1100-talsfrisen på Fardhem kyrka där ryttaren har ringar i händerna är en symbol för samhällsansvar.



I den norra stigluckan vid Ekeby kyrka står en präktig gravsten med Lyckans hjul, som medför att man förstår medeltiden bättre - livet går upp och ner, och så är det bara.

Allt är bundet i ringar

På den här sidan har vi visat dig några bilder som i tiden famnar omkring 2000 år, kanske ända från bronsåldern till 1300-talet. Vi gör sådana här sidor för att du skall få reda på att det finns rätt häftiga saker på Gotland - bra mycket mer än sandstränder, raukar och ringmuren.

När Gutasagan som nedtecknades på 1200-talet säger att "alt ir baugum bundet" - uttrycket är förmodligen vikingatida - så finns det rätt mycket att grunna över när man funderar på vad det kan tänkas betyda.

- Vad drömde egentligen Vitastjärna: "alt ir baugum bundit"?

Var det att "allt går igen", att "Oden hjälpt dem", att "vi har haft tur" (lyckans hjul), att "Jag är världen finaste skatt" eller att "makten finns i pilbågar"? (förstod du inte det där med "världens finaste skatt" så knalla en trojaborg och se vad du hittar i mitten).

Den förträffliga skalden Allan Nilsson skriver lite i en visa, Vardasveisu, från 1970-talet tror jag, som på sätt och vis har med Vitastjärnas dröm att göra. Han säger bl a "u så ljausna dei ei austa ataumigen" och att "sumli lopa krokut mens sum andra ränna rakt". Det betyder: "och så ljusnar det i öster åter om igen" och "somliga löper krokigt medan andra ränner rakt" (allt går igen, cirkel).

Visan börjar:

"Var gang soli gar ör sjöen me a nöa dag,
jär dei sumli till förargelse u annre ti bihag,
man vait int va man ha kum fran u int va man ska hänn,
man får spark si själv ei rövi u upp och ränn igen".

Översatt (inte sångbart):
Var gång solen går ur sjön med en ny dag,
är det somliga till förargelse och andra till behag,
man vet inte varifrån man kommit och inte vart man skall hän,
man får sparka sig själv i röven och upp och springa igen.

Här framför Brändus Sväinpälsar den:


Vardasveisu är förmodligen en av de bättre visor som någonsin skrivits. Den handlar om vardagen, drömmarna, alla småbestyr som tar över och att allting bara tycks upprepa sig. Man får "spark si själv ei rövi" för att mäkta fortsätta.

- Och just det råkar vara vad jag tror att Vitastjärna drömde om. Och att vädret blir bättre om sansar sig ett slag.

/text och foto Bernt Enderborg