Kriget med Unionen 1403-1404

Under ledning av Algot Månsson Sture (överbefälhavare), Abraham Brodersson (Tjurhufvud) och Sven Sture (som betitlas sjörövare av svensk historia när han inte är i svensk tjänst) anlände Unionens flotta den 12 november 1403 till Gotland.

Tyska Orden som innehade Gotland efter att ha kastat ut de s.k. Vitaliebröderna hade endast ett manskap om 85 man stationerade på ön, bl a på begäran av gutarna. Det tyska manskapet satte sig i säkerhet innanför murarna i Visby när flottan anlände. Staden belägrades från S:t Pauli dag (25/1) och ute på landet uppförde Unionen tre (eller fem) fasta borgar.

Gutarna höll sig till Tyska Orden eftersom de i snart tio år njutit fred, fri handel och sina gamla lagar att följa (Tyska Orden var till skillnad från dansk eller svensk inblandning bra för Gotland). Redan den 22 februari tvingades belägrarna genom framgångsrika utfall att ge sig av. Vid påsken (30 mars) fick gutarna och folket från Tyska Orden förstärkningar. I Visbymunkarnas efterlämnade skrifter sägs att hela den preussiska styrkan (Tyska Orden alltså) uppgick till 15.000 man. Och nu vände Unionens krigslycka för gott.

Den svensk-danska hären drevs bort fullständigt från Visby, flydde och nödgades innesluta sig i de fästen de hade uppfört på landet, däribland de vid namn Goltborch (Lojsta slott) och ett annat Slyt (bilden ovan). Dessa och de andra fästena erövrades nu ett efter ett. I synnerhet sägs kampen om Slitefästet (Slyt) ha varit hård, men efter åtta dagars belägring och bombardemang kapitulerade också detta.


Bilderna är från Lotsbacken i Slite

Den 16 maj 1404 slöts ett stillestånd om tre veckor med början på Pingstdagen: fästet Slyt skulle vara utrymt efter 3-4 dagar och nedbränt innan solnedgången den 21 maj. Under stilleståndstiden skulle unionsdrottningens vilja inhämtas, om kriget skulle fortsätta eller fred avslutas.

När underrättelsen nått drottning Margareta samlade hon en flotta i Kalmar att småningom förstärka hären på Gotland. Men Tyska Orden fick nys om saken, anföll oförmodat, erövrade en del och brände upp omkring 200 skepp. I slutet av juni hade alla Unionens fästen fallit.

Den 20 juli 1404 avslöts under hansestädernas medling ett stillestånd som skulle räcka till S:t Hans (midsommar) följande år, som också innebar ett slut på detta krig. Gotland köptes från Tyska Orden genom den s.k. Gotlands lösen vars sista slant inbetalades den 22 september 1408 (en av anledningarna till att Erik av Pommern ansåg Gotland som sin egen).

Bilderna ovan är inte tagna alldeles ovanför Stugbyn (utan på Lotsbacken strax bredvid) där nog den Nordiska Unionens fäste Slyt en gång låg. Det här får inget gotländskt barn lära sig i skolan eftersom gutarna inte var ett smack intresserade av någon svensk eller nordisk överhöghet och därtill hade mage att tillsammans med Tyska Orden kasta av dem från ön.

Kommentar

---

Silver Mets från Eskilstuna som härstammar från Saaremaa (Ösel) har kommenterat den positiva beskrivningen av Tyska Orden ovan, och efter erhållet tillstånd publicerar vi hans kommentar:

”Ni beskriver Tyska Orden med positiva ordalag, och möjligen finns det fog för det då gotlänningarna fick smaka på fred ett tag men samma orden var känd för sin grymhet, bl a i Livland. Omkring mitten av 1200-talet erbjöds alla syndaförlåtelse mot att de slöt sig till Ordern, allt de hade gjort tidigare i sina liv glömdes och organisationen fylldes av allehanda psykopater och kriminella. Eftersom jag själv härstammar från Ösel (Saaremaa) som har tillhört ordern så var det intressant att läsa den enda positiva beskrivningen av denna förbrytarorganisation, som dock gynnade Gotland ett tag.”

Vi svarade:

”Vi tror förstås inte för en sekund att Tyska orden var bättre kålsupare än andra, men det verkar som att gutarna har haft ganska nära relationer med dem och andra tyska furstar, bl a så säger ju Strelow att vid inbördeskriget 1288 då stad och land slogs så begärde och fick faktiskt gutarna/bönderna hjälp av bl a härmästaren för svärdsorden i Livland medan Visby höll sig till sina speciella vänner i Lübeck. Jag har bara nämnt detta i förbigående på guteinfo.com, men har tänkt väva in det i en större framställning av Gotlands statsrättsliga ställning när jag får tid att skriva den.”

Silver Mets håller för övrigt på med en hemsida om Ösels historia och har upptäckt att gotlänningar (gutar) och Öselbor (saarlased) länge har haft nära kontakter med varandra. Han har därtill vänligheten att nämna ett par tillfällen då gutarna har tagit ställning för sina förbundskamrater på Ösel och antingen givit dem samma rättigheter som alla andra, trots att de var hedningar, eller vägrat följa med på krigståg för att ”kristna” dem.

Guteinfo tackar Silver Mets för kommentaren, och hoppas att han skickar en länk till oss när hemsidan är klar.

/text och foto Bernt Enderborg