Lite till om slipskåror

I en liten bäck som går tvärs över det som i officiella sammanhang kallas Visne ängar (alla därute säger Visnare) återfinns några sliprännor i bergfast häll. På bilden ovan är bäcken så gott som uttorkad = högsommar, men vanligtvis plaskar där gemytligt. Bilden visar slipskåror på en sten i botten av bäcken; gutar kallar dessa stenar för svärdslipningssten.

Oftast säger vi att slipskårorna är från stenåldern, men så är det nu inte alldeles säkert. Det förekommer nämligen skåror som är slipade på bildstenar, daterade mellan 400 och 800 e.Kr. sisådär, dvs skårorna är sekundära till bilderna på stenen och följaktligen inte från stenåldern.

Det där med landhöjning förefaller mig också vara svåra saker att reda ut. Räknar man inte några meter per 1.000 år? I så fall finns exempel på kämpgravar som ligger så lågt i dag att de som byggde dem några hundra år f.Kr. måste ha gjort det på sjöbotten. Och frågan är förstås hur de bar sig åt då de slipade i bäcken under några meter vatten (vi skall tillägga att det ligger en sten med slipskåror i bäcken som leder mellan Tjaukle och Roma också, den hittar du icke).



Här ser du bäcken i Visnare, som alltså är ett särdeles skönt område med kämpgravar i ett vackert änge med en liten bäck, gravar, avsläggade bildstenar, vätterosor, utflyktsvänligt, kaffekorg och en skön promenad i de vackraste av omgivningar.

Nåja. Det är möjligen så att åtminstone vissa av slipskårorna inte är från stenåldern, somliga tillskapades tydligen på merovinger- eller vikingatid. Och då har ju teorin om "svärdslipningsstenar" sitt berättigande, se slipskåror.

Om vi antar att alla skåror kommer från vikingatida svärdslipning så har det slipats en ohygglig massa svärd på Gotland (3.700 skåror är kända, många i granit, så det måste bli många hundratusen svärd). Men det kanske inte är så att det ena utesluter det andra, dvs att det finns slipskåror som är från stenåldern men också skåror från en tid då gutniska vikingar tillverkade svärd och exporterade.

Överkurs
Visne ängar, det officiella namnet, används mig veterligen inte av vanligt folk som i stället säger Visnare. Men namnet kanske blir för trassligt att använda offentligt eftersom det innehåller både "vi" och ändelsen "are", som tolkas som arve varför ställen med sådana ändelser påstås vara arvegods. Och "vi" sägs ju utpeka ett heligt ställe, kanske ett offerställe, och namnet Visnare skulle ju därmed enligt officiella tolkningar betyda en helig plats som är arvegods. Så kan inte mytosofer ha det.

/text och foto Bernt Enderborg