Gudarnas land, goternas land - Gotland

Olaus Magnus skrev på 1500-talet i "Historia de gentibus septentrionalibus" (Historia om de nordiska folken) översatt till svenska följande: "Österut ligger en del av Götaland, som kallas Gotland (Gothlandia), dvs goternas land eller 'gott land", ty på goternas språk betyder goth 'god' eller 'Gud' och landia 'land'.

Ganska mycket av det som Olaus Magnus skrev om historia är väl ganska långt ifrån godtaget, men vackert, han fortsätter så här: "Det är också i många hänseenden ett gott land: gott är folket, goda och trygga är dess hamnar runt om kusterna, god och utsökt är åkerjorden, gott är där om hästar och nötkreatur, fiske, jakt, vatten, skogar, betesmarker, den härligaste kalksten och allt sådant som är nödvändigt för människans behov."

Det här tycks de flesta ha glömt bort, utom dom som redan vet förstås. Och det är tråkigt, ty till övervägande del är Gotland ett jordbruksland - och skall så vara! Gotland återfinns t ex i sin helhet i Växtzon 1, här finns de godaste grönsakerna och det godaste köttet.

Givetvis har man i många år försökt få bort detta, t ex har det knappt gått att få reda på om kött kom från Gotland. Men vi håller på att ändra på det.

Olaus Magnus kan förstås inte låta bli att nämna Visby, men det han säger är rätt mycket dumheter. På sätt och vis har jag dock sagt samma sak fast på mitt eget sätt, se Under putsen.

För skoj skulle kan vi påpeka att att Olaus Magnus säger att Gotland är goternas land, och så är det förstås, men det här bråkar ännu forskare om, allra helst dem som vill att deras landsända skall vara Goternas land, se Goter och gutar.

Nåja, vilken landsända eller land som är goternas hembygd låter jag ännu vara osagt, men eftersom Olaus Magnus säger det så är alltså Gotland = gudarnas land.

När du besöker Gotland behöver du inte knäfalla, dyrka särskilt eller så, det räcker gott om du stressar av lite, hälsar på andra, försöker ha det gott, men därtill behandlar andra så som du vill bli behandlad själv ty det är vad gutar/gudar vill.

/text och foto Bernt Enderborg