Jo, alltså, det kan vara bra att känna till i alla fall. På Gotland har vi ett sprillans sjukhus, vackert, lugn och skön miljö. Det kan vara trevligt att uppsöka Visby lasarett och låta barnen titta fram där.

Jag var förresten på barndop för ett tag sen (lillbrorsan) i Garde kyrka. Prästen tog sig en funderare över hur många ungar som egentligen har döpts i dopfunten och hur gammal den egentligen är.

Men det var inte det jag skulle säga. Vi sjöng en psalm, 832, som jag inte hört förut, och då jag tyckte att den var vacker tänkte jag lägga ut den här:

"Sov du lilla, sov nu gott,
du är döpt, ditt hår är vått
i Guds händer vi dig lagt
ditt och Guds namn här blev sagt.
Du är på den gröna gren
liten knopp, Guds ögonsten.
Fråga sen allt vad du kan
vem är Gud och var bor han?
Vem har skapat jord och allt
lejon, fåglar, varmt och kallt?
Fråga oss om hopp och tro,
dop och nattvard, lilla knopp.
Liten knopp på livets träd,
litet barn på vuxet knä.
Livet rymmer hemlighet,
större än vad någon vet:
som en knopp som går i blom
du vårt barn, Guds egendom."

Om man tänker bort de annorlunda ordföljderna (och det där med egendom gillar jag inte heller, det låter inte bra - predestination liksom - kan vi inte hålla med om, Augustinustrams), så är det allt en vacker psalm. Texten är ursprungligen skriven av Hans Anker Jörgensen och översatt av Lars-Åke Lundberg. Musiken hade Merete Wendler gjort.

Att dra av några psalmer på högtider i kyrkan tycks många ha svårt för. Jag är inte särskilt religiös av mig, så jag brukar tänka på Taube: "Inte skadar det alls, att du är glad och ger hals..."

/text Bernt Enderborg