En av våra kyrkor

I tornkammaren i Garde kyrka finns ett underligt meddelande inristat:

"galda * kirk... ...-n (a)=f o-om : kirk--a (o)=(k) þa=r hava uarit magir præstær b-dan fyr nikulasa sial ---ou : ulufs : -kk-biþ- : ... : uir : haffum : rist : ibtir laurfian :"

Bilden ovan visar inte denna ristning utan en annan i tornet (den riktiga finns i västportalens norra smyg i tre rader, vi tar en bild vid tillfälle - du anar inte hur mycket runor och ristningar det finns i kyrkorna). Översatt av det som går att läsa från G 107, ristningens vetenskapliga namn, tror man att det blir något som: "Garde kyrka, en av våra kyrkor. Och där hava varit många präster. Bedjen för Nikolausa själ". Det är vad som brukar översättas. Avslutningen blir kanhända: "och Olof Kyrkeby. Vi har ristat efter Laurfian".

Ristningen dateras till medeltid, hm, nåja, men vad betyder: "en av våra kyrkor"?

Osäkerheten om när kristendomen kom till Gotland är påfallande och stor, och inte heller vet vi varifrån den kom. Kom den med missionärer från England, se Kung David den helige av Skottland, eller hade handelsmännen, som Gutasagan säger, med sig kristendomen hem? Vi funderar på sidan om Marias altare.

Garde kyrka är en av de äldsta stenkyrkorna på Gotland, och det finns exempellöst ovanliga målningar från mitten av 1100-talet i tornbågen som kommer från öst, se Boris och Gleb; vår svenska expert Elisabeth Piltz säger att det är grekiska mästare som utfört dem.

Med ovannämnda runor och dessa målningarna som grund finns det därför spekulationer om att kyrkan kan ha haft något med ryssar att göra. Kanske var den rysk, kanske ett samarbetsprojekt med gutarna, kanske någon gardbo hade med sig en präst hem från detta håll någon gång, se Gutasagan, en som kunde måla eller hade med sig målare.

I förbigående kan nämnas att jag hitintills inte har sett en enda författare påstå att ristningen, eftersom den dateras så sent, 1500-tal föreslås, har med reformationen att skaffa, dvs att antingen en katolik eller en protestant talat om att detta är en av våra kyrkor. Vanligen nämns härvidlag att gamle biskop Brask som flydde från Gustav Vasa till sin fasa fann att det var fullt av protestanter i en kyrka i Visby, som han under buller och bång körde ut; de återgick dock efter att bispen fortsatt till Polen. Att detta nämns beror på att Brask enligt avtal var den gotländska kyrkans överhuvud, så var det, men själva reformationen på Gotland är en dansk historia.

Tillbaka till ryssarna. Många författare nämner ristningen i Garde kyrka mera i förbigående då Ryska kyrkan i Visby presenteras, t ex T J Arne i Fornvännen 1912: "Rysk-Byzantinska målningar i en gotlandskyrka" (då visste man inte var den ryska kyrkan fanns men i nutid är den funnen under vad som sen dess kallas Ryska gården vid Stortorget).

Påståendet om två kyrkor

I ett brev den 9/2 1461 från de vendiska städer till Lübeck står, säger T J Arne: "wente de Nouwgarder in ertiden 2 kerken uppe Godlande gehad hebben".

Novgorod (ruserna) har alltså någon gång i tiden gehaft två kyrkor på Gotland, och Arne tror att den andra kanhända kan vara just jämt Garde kyrka, vilket beror på runorna och målningarna av Boris och Gleb. Arne säger emellertid 1912 att han inte vet vilka helgonen är men Elisabeth Piltz, 2016 professor emerita, en av våra bästa på bysantinsk konst, säger Boris och Gleb och att det är Garde och Källunge kyrkor som avses.


Fragment av bysantinsk målning i Källunge kyrka

Det finns lämningar från alla tider i Garde socken, som exempel kan nämnas att kyrksilvret är gjord av en vikingatida skatt, förmodligen inhöstad i Ryssland, men lämningar av bysantinska målningar finns lite här och var, även om de i Garde är bäst bevarade, men rester finns också i t ex Källunge, Havdhem, Eke och Dalhem kyrkor.

Vi kan väl också säga att Arne inte utesluter ett samband mellan Gardarike och sockennamnet Garda (Wikipedia säger att Gårdarike/Gardarike "är en gammal norrön (isländsk) benämning på Rus och/eller för trakterna runt Holmgård, motsvarande dagens Novgorod, Ryssland").

Gutarna hade en handelsgård och en kyrka redan på vikingatiden i Novgorod, se om Oddgair så, tja, vem vet...

Å ännu lite till

I nutid har skickligt folk knackat av mera puts i Garda kyrka, framförallt i det utgamla långhuset, 1100-tal, för att visa mer av den utomordentligt vackra medeltiden. Och det är i sanning ett skönt rum som stiger fram, notera gärna de medeltida stenbänkarna längs väggarna, om man använder sin fantasi och fullständigar målningen; det finns tillräckligt mycket kvar för att man ska kunna göra detta. Och lägg särskilt märke till att tämligen stora ytor är målad i en blå färg. Det är färgämnet lapis lazuli från mineral som använts, importerat från Afghanistan, lika dyrt som guld då det begav sig.

Garde kyrka är en sorts masskrock med en del nutida tankar, där medeltiden var fattig, eländig, trasor, hål i tänderna, gnissel och annat sånt. Men tänk på att det samtidigt stod folk och målade med färg dyr som guld, dvs man skulle lika gärna ha kunnat måla med guld (rikedomen kom nog från god Gardesten och stenarbete). Och det är inte ögonblänk, spetsen på en änglavinge eller så, utan här har det smetats på ordentligt.

Och tja, en sak till, Garda kyrka byggdes och målandes under samma tid som storhetstiden för Visby, fem mil ut på landet. Somliga tycks tro att Visby stod för allt vad storhet och handel var under medeltiden, men undrar allt det jag...

/text och foto Bernt Enderborg