Ängar

Ibland sägs Gotlands ängar vara en sorts natur som bara engelska lorder och gutniska bönder har råd att hålla sig med. Och kanske är det så, ty de gotländska ängena är alla blommor man drömmer, en ögontröst, lisa, platser för andhämtning.

Ängena på Gotland har tjänstgjort länge, de har givit foder åt kreatur, frukt och nötter åt människor och emellanåt sägs att "äng är åkers moder". Utöver att vara växtlighetens lottovinster har de alltså också varit oss gutar till nytta i långliga tider, kanhända så länge som omkring 2.500 år, långt före Sokrates födelse. Också i dag hävdar folk i Gotlands olika socknar sitt sockenänge, samlas, dricker kaffe, leker gamla lekar och låter naturen sprida kärlek.

Här finns en karta över besökansvärda ängar om du har bråttom.

Det är i ängarna (ängena) som flickorna plockar sju blomster, det är i ängena som själen andas ut och det är där man kan krypa i timtal och förälska sig i variation. Tror du att de är totalt utforskade? Senast år 2002 hittades en ny fjärilsart.

Och bli inte förvånad om Mikael Rickfors kommer flygande för att han har varit och köpt vingar för pengarna, kanske tar han sig en tur när gullvivorna blommar. I ett änge är du omgiven av klar och enkel kärlek, som får råda som den vill.



"Braidsrum" kallas de öppna ytor i ängena (ängarna) där man torkade höet. Vissa forskare, säger boken Ölands- och Gotlands växtvärld, sätter den klimatförsämring som skedde omkring 500 f.Kr. som anledning till ängsbrukets uppkomst. Före denna tid fanns inget behov av att lagra någonting, det levde sköldpaddor på Gotland, men vid bronsålderns övergång till järnålder försämrades klimatet och folk blev tvungna att planera inför årstidsväxlingarna.

Det antas att lövfoder är det äldsta vinterfordet; redan under den yngre stenålderns när människorna i Norden blivit jordbrukare användes bågformade skäror av flinta för att göra slåtter och lövtäkt effektivare. Ängena inhägnades för att samla djuren på en begränsad yta så att kreatursgödseln lättare kunde samlas och användas på de små åkerlapparna (äng är åkers moder).

De gutniska ängena är fulla av husgrunder, se Kämpgravar och sånt som arkeologer kallas stensträngar (stainvastar), dvs långa gärdesgårdar uppbyggda av sten.

Vitsipporna blomstring talar om att det är dags att faga änget, dvs räfsa bort fjolårslöv, grenar och annat sånt som kan hindra återväxt och slåtter samt bränna detta.



Skolungarna brukar få ledigt från skolan för att delta. Det knorras ibland, men vid äldre år inser man att man deltagit i tusenåriga traditioner som våra förfäder satte igång eftersom de var tvungna till det.

Jag vet inte hur van du är vid vitsippor, det är ju en ganska vanlig växt, men när vitsipporna blommar i de gutniska ängena så är det vitt helt enkelt.



De ängen som har slagits sen långa tider har en makalös rikedom på arter och blomsterprakt - en äng kan ha 150 olika blomväxter och i höet dominerar örter över olika sorters gräs. Slåtteranpassade arter gynnas, konkurrenssvaga arter klarar sig bättre genom slåtterbruk, och det har till och med utvecklas slåtteranpassade former av olika arter.



Eftersom ängarna skördas årligen förs näringsämnen konstant bort. Förr i världen så ingick det i arbetet att med träklubbor slå sönder och sprätta ut torra komockor för att sprida gödseln bättre.



Höskallran eller ängskallran talar med sitt "skaller" om att tiden för slåtter är inne. Nuförtin används stundom försiktiga maskiner men fordom skedde allt för hand. Höet slås, räfsas och bredes ut i braidsrummi och när det har torkat körs till något loft.

I juli eller augusti var det dags att klappa träden (ta löv), dvs upp till armstjocka grenar sågades ner och kvistades på löv. Löven torkades i ruskor och kördes hem som vinterfoder. Efter ett par år kunde samma träd klappas igen.

I ett gutnisk änge skall tre lövbärande nivåer synas. Högst är de fria ekarna, därefter klappade träd som alm, ask, lind och längst ner växer den härliga hasseln.



När Linné reste genom Fide socken anno 1741 konstaterade han:

"Ängarna voro hela denna dagen likare lundar och trädgårdar än någon mark. Träden voro ek, mer ask, ännu mer björk och mest hassel."

Till sist kan vi säga att vi brukar framhäva att Gotlands medeltida kyrkor är vår största kulturarv, men ängarna kan gott konkurrera om denna titel på sitt vis, allra helst som de är ett och ett halvt årtusende äldre. Vill du hitta miljöer från övergången mellan brons- och järnålder så har du ett lätt och vackert arbete.

Här finns en karta över besökansvärda ängar och här Av blommor tusen slag.

/text och foto Bernt Enderborg