Cementas utflyktsguideA B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
||||
Cementa ABSkolgatan 6624 22 Slite Tel: 0498-28 10 00 Hemsida Från hamnen / flygplatsen AktiviteterAktiviteter kartaAktiviteter databas Dagens evenemang Bra att vetaApotekBankomat Bibliotek Gymnastikhallar Köpcentra Lasarett Polis Rastplatser Samhälle Skola Systembolag Vårdcentraler NyheterRadio GotlandAftonbladet Dagens Nyheter Expressen Svenska Dagbladet |
Gotska Sandön nationalparkAreal: 4 438 hektar varav 3 655 hektar land och 783 hektar vatten. Belägen ute i havet 38 km norr om Fårö.
Ön utgör krönet av en 12 mil lång rygg av morän, grus och sand som sträcker sig från Klints bank öster om Gotland via Salvorev nordöst om Fårö ända upp till de ökända grunden Kopparstenarna, 20 km nordväst om Sandön. Själva Sandön har formen av en oregelbunden sexhörning med en längsta utsträckning av drygt 9 km och en yta av drygt 36km2. Högsta punkten, 42 m ö.h., ligger uppe på den mäktiga sanddynen Höga åsen. Gotska Sandön gör verkligen skäl för sitt namn och präglas helt av den sand som täcker nästan hela ön. Bara längst i söder, vid den höga kustbranten Höga land, går moränunderlaget i dagen. På många håll har vattnet, vinden och växtligheten samverkat till att bygga upp mäktiga sanddyner, och längs hela kusten slingrar sig en bård av 10-15 m höga och 100-300 m breda randdyner. Den största av öns dyner är dock Höga åsen, som ligger ca 1,5 km söder om den norra randdynen. De inre delarna av Gotska Sandön är till stor del bevuxna med öppen, bitvis urskogsartad tallskog. På marken växer ljung, blåbär och lingon och ett ömtåligt täcke av lavar och mossor. Men även om tallhed är den dominerande naturtypen på det inre av ön, så förekommer även mindre områden med lövskog och främst då i anslutning till randdynerna. I dessa s.k. morer växer bl.a. asp, ek och rönn, och här finns också inslag av idegran. Närmare 500 arter kärlväxter har noterats på Gotska Sandön. I själva strandzonen förekommer nästan enbart salttåliga växter som spjutmålla, saltarv och marviol. Dynerna innanför stranden domineras av gräs som sandrör, strandråg och strandkvickrot. Här hittar man också den vackra ärtväxten strandvial, och längs den sydöstra stranden förekommer rikligt med martorn. I fuktsänkor innanför stranddynen kan man hitta mängder med majvivor men också orkidéer som kärrknipprot och purpurknipprot. Även på de mäktiga randdynerna domineras floran av gräs och halvgräs som borsttåtel, sandsvingel och sandstarr, men det är också här man har störst chans att träffa på den vackra rödsysslan, som har sina rikaste förekomster vid Höga land och innanför Kyrkudden. Morerna hör till de botaniskt rikaste områdena, och här förekommer mer krävande skogsväxter som liljekonvalje, ekorrbär, blåsippa, gökärt, myskmadra och skogskovall samt orkidéer som nattviol och vitsyssla. Sandön hyser inte någon rik fågelfauna. Karaktärsfåglar är bofink, svartmes, grå flugsnappare och korsnäbbar, och vid stränderna häckar bl.a. grå- och silltrut samt silvertärna. Ön är däremot känd som en god sträckfågellokal, och under senvåren och försommaren uppträder här regelbundet på Gotland annars ovanliga fågelarter som vitnäbbad islom, turturduva, sommargylling, lundsångare och videsparv. Sammanlagt har närmare 250 fågelarter setts på ön. Bra fågelområden är t.ex. Kapellängen och St. Idemoren i nordväst. Skogshare och nordisk fladdermus är de enda däggdjuren på ön. Om det högre djurlivet kan sägas vara tämligen artfattigt, är insektsfaunan desto intressantare. Så t.ex. förekommer sju av öns närmare 900 arter skalbaggar ingen annanstans i hela Norden. Ön saknar hamn och kan angöras endast i gott väder. Från mitten av maj till början av september kan man att ta sig hit ut med båt från Nynäshamn, sydost om Stockholm, eller från Fårösund på norra Gotland. Resan tar drygt 3 timmar från Nynäshamn och drygt 2 timmar från Fårösund. Båten går fyra dagar i veckan. På Sandön kan man övernatta i stuga, i hydda eller i eget tält på lägerplatsen nära fyrbyn på öns nordvästra del. Alla förnödenheter utom kastruller och stekpannor måste man själv ta med sig. /text Länsstyrelsen i Gotlands län, foto Carin Olofsson |
|