Burgsvik utflyktsguideA B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
||||
BurgsvikFrån hamnen / flygplatsenFöretagFöretag i närhetenAktiviteterAktiviteter kartaAktiviteter databas Dagens evenemang NyheterRadio GotlandAftonbladet Dagens Nyheter Expressen Svenska Dagbladet Fler guiderAlla andra socknarFöretagsguider |
SkeppssättningarGravskickGravskicket att befrakta folk med skeppssättningar till sälla jaktmarker är gutniskt (gotländskt) och började användas under yngre bronsåldern (ca 1000 till 500 f. Kr).Joakim Wehlin säger i sin skrift "Östersjöns skeppssättningar - monument och mötesplatser under yngre bronsålder", GOTARC Serie B, Gothenurg, Archaeogical Thesis 59, Ale Tryckteam, Bohus 2013, Göteborg 2013. s 29 att: "Idag finns uppteckningar efter 412 skeppssättningar varav 352 med säkerhet finns kvar." Vidare på s 30: "Ett rimligt antagande är att 30-40% av Gotlands skeppssättningar försvunnit sedan yngre bronsålder. En lågt räknad uppskattning av ett ursprungligt antal skeppssättningar vid traditionens upphörande skulle kunna vara 800." Hans säger tidigare i inledningen att under nordisk bronsålder blir skeppet en viktig symbol och vad gäller skeppssättningar finns en markant koncentration på Gotland. I skeppen ligger vanligen folk begravda och han frågar sig om dessa individer möjligen var en del av ett maritimt nätverk i Östersjön som möjliggjorde import av de långväga bronsföremål som hittats på våra breddgrader, och hans slutsats är att det fanns nånting sånt. Här finns en karta på besöksvärda skeppsättningar. Tjelvars grav i Boge. Bilden överst från Gräne. Skeppssättningarna är byggda av gråstensblock eller kalksten, ofta flera tillsammans, och längden varierar från 6 till 46 meter (Gnisvärd Tofta längst, men en lika stor återfinns under marken vid Uppgarde i Vallstena), också underjordiska skeppssättningar av kalkstensflisor har hittats. SkeppsbyggarnaDet brukar sägas att skeppssättningar talar om för oss att gutarna var skickliga skeppsbyggare - typerna varierar ganska mycket, ty gutar tycks alltid ha farit omkring på Östersjön. Och t ex på västra kusten av Rigabukten kan man hitta skeppssättningar, som nog bevisar en gutnisk koloni därstädes.Det finns gott om skeppssättningar i Norden, men på svenska fastlandet är de oftast från vendel- och vikingatid - de gutniska skeppssättningarna kan vara uppemot 3.000 år gamla, dvs omkring dubbla åldern. Här har vi ett skepp med segel från en bildsten skapad omkring 7-800-talet, hart när vikingatida. Skeppsbyggnadskonsten har gamla anor på Gotland, och för en amatör som mig så verkar inte skeppssättningarna från bronsåldern skilja sig avsevärt från vikingatida skepp. Insatt folk säger dock att man kan se utvecklingen från vikingarnas skepp fram till koggarna, som t ex på den äldsta avbildning av en kogg. Flottor från bronsåldernI så gott som varenda historiebok jag läst nämns att det finns flottor av stenskepp på Gotland. Och det är sant. Vid Gålrum seglar en flotta av sju skepp fram sen 3.000 år (några hundra år före Odysseus blåste omkring på Medelhavet, Moses var i sina krafts dagar). Också vid Rannarve i Klinte får det väl sägas att en mindre flotta korsar böljan - åt nordväst, mot Estland, Ryssland eller så, det var ingalunda till svenska fastlandet de skulle.Gålrum i Alskog. Religiösa spekulationerBronsåldersmänniskorna dyrkade säkert gudomligheter - som folk i alla tider har gjort - och skeppen skulle måhända föra de döda in i evighetens trygga famn.Men vilken religion eller dyrkan de hade för sig på bronsåldern finns det ingen som vet något säkert om. Man har hittat någon sorts solvagn i Danmark, kanske dyrkades solen, vilket möjligen syns på de tidigare bildstenarnas antagna solsymboler, det påstås att de gutniska svärdslipningstenarna har med astronomi och månen att skaffa, varför månen kan ha varit av betydelse. Gravformen brukar antas betyda att folk trodde på ett liv efter detta (och havshorisonten som det står på någon rolig skylt), och så kan det säkert vara, men man skall inte i onödan pådyvla fornfolk våra fördomar, även om kanhända Charon hade börjat frakta folk över Styx vid tiderna för gutarnas skeppssättningar. Det som kallas asatron är något som dyker upp långt senare, och dessutom i isländska skrifter vanligen från 1200-talet, dvs mellan omkring 2.000 år efter de gutniska skeppssättningarna. Tore Gannholm säger i sin kompilation Gotland - Östersjöns pärla (ISBN 91-972306-5-0) att många av skeppssättningarna är "astronomiskt riktade mot någon av solens eller månens maxpunkter", troligen indikerar det enligt honom att gutarna hängav sig åt någon slags mån- eller soldyrkan (jfr om Slipskåror), men riktigt vad faderullan de hade för sig för är inte gott att veta, om de överhuvudtaget sysslade med religion. /text och foto Bernt Enderborg |
|
||
131 063 881 sidor sen 9/2-2010 | Copyright © 2024 Buffert 4, tel 0498-27 88 50 |