Bunge utflyktsguideA B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
||||
BungeAlla vägbeskrivning till alla utflyktsmål utgår från kyrkan.Från hamnen / flygplatsen FöretagFöretag i BungeSockenlänkarGotlands största portalBunge flygfält Bungörs hemsida Fornfynd Bunge Fårösunds bibliotek Kyrkans kontaktuppgifter AktiviteterAktiviteter kartaAktiviteter databas Dagens evenemang Bra att vetaApotekBankomat Bibliotek Gymnastikhallar Köpcentra Lasarett Polis Rastplatser Samhälle Skola Systembolag Vårdcentraler NyheterRadio GotlandAftonbladet Dagens Nyheter Expressen Svenska Dagbladet Fler guiderAlla andra socknarFöretagsguider Gamla systemet |
In Gothlandia et Mari spes meaMan kunde tro att det är Destination Gotlands valspråk i rubrik ovan - In Gothlandia et Mari spes mea = Till Gotland och havet står mitt hopp - men så är inte fallet. Det latinska uttrycket tillhör i stället en tid i Gotlands historia som i läroböckerna vanligen viftas bort med att allt som rörde Gotland var sjöröveri.
Även om Gotland tidvis säkert bebotts av folk som annorstädes rubricerats som sjörövare - det kan rent av ha varit pintjockt av dem - så är det förstås inte ens i närheten av någon sanning. De latinska orden står ingraverade på en silversked som en gång tillhörde Erik av Pommern själv (en sida som skall uppdateras) - skedens smyckas av hans namnchiffer, Gotlands vapen och inskriptionen. Erik av Pommern (eller Erik XIII) kom till Gotland 1436 och stannade i 13 år; han var kung i bl a Sverige i tre år efter sin ankomst. Han skänkte skeden till sin gamle hövitsman, Trud Hase (ibland stavas hans förnamn Trut), som alltså också en gång residerade på Visborgs slott, varav du på bilden ovan ser ett kvarstående hörn varuti ett hus numera är byggt. Jag kom att tänka på att från fönstret, på bilden, kanske en gång kanoner pekade ut, kanoner som Gustav Vasa nära nog hundra år efter Erik av Pommern fick höra talas om mer än han någonsin önskade, se Sören Norby slår bondekungen. Erik av Pommern är ju känd i Sveriges populärhistoria som den som inte begrep unionsdrottning Margaretas politik och därtill klantade till det rejält. Det är nog inte sant. Och inte blir man klokare när man väl har förstått att den som genomdrev hans politik hart när 150 år senare var Gustav Vasa, som ju brukar framställas som en landsfader ehuru han rimligen bör vara en av de potentater i Sverige som har mördat flest av sina egna undersåtar. Den som utpekar Erik av Pommern som en simpel pirat ägnar sig åt efterkonstruktioner. Det är sant att han från Gotland kapade skepp på Östersjön (Baltiska havet), men det var ingalunda sjöröveri utan krigshandlingar. Han fortsatte sin politik från Unionen också efter att han hade blivit avsatt i alla tre riken. Det kan ju låta mindre begåvat, men den politiska situationen var ingalunda så glasklar som den framstår i eftervärldens populärhistoria. Han hade säkert svingat sig upp på unionstronen igen om han haft större framgång mot Hansan, vars affärsmän som bekant inte alls ville betala den Öresundstull han hittade på anno 1420. Läs förresten också sidan om Krigståget till Gotland 1446 för att få veta lite mera om Erik av Pommern. /text och foto Bernt Enderborg |
|
||
130 585 485 sidor, copyright © 2024 Buffert 4, tel 0498-135 56 |