Bro utflyktsguideA B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
||||
BroAlla vägbeskrivning till alla utflyktsmål utgår från kyrkan.Från hamnen / flygplatsen FöretagFöretag i BroSockenlänkarGotlands största portalFornfynd Bro Kyrkans kontaktuppgifter AktiviteterAktiviteter kartaAktiviteter databas Dagens evenemang Bra att vetaApotekBankomat Bibliotek Gymnastikhallar Köpcentra Lasarett Polis Rastplatser Samhälle Skola Systembolag Vårdcentraler NyheterRadio GotlandAftonbladet Dagens Nyheter Expressen Svenska Dagbladet Fler guiderAlla andra socknarFöretagsguider Gamla systemet |
13. Om mandråpDet är nu det nästa: Om så illa kan hända genom fiendens råd, att en man råkar dräpa en man, då skall fly med honom hans fader och son och broder. Om ej dessa finnas, då skall fly med honom de närmaste fränderna i fyrtio dagar till en kyrka, som alle män hava tagit i helg, det är Fardhem och Tingstäde och Atlingbo. Där skola de hava frid och fristad såväl i prästgården som på kyrkogården. Men sedan den tiden är förliden, då ride han dit, där han vill draga sin fridskrets, och han drage den kring tre gårdar och så långt i skogarna från de tre gårdarna, att det mötes i mitten från av dem som äga jorden. Ej må man draga fridskrets kring ting eller handelsplats, och ej kring mera än en kyrka, den som han söker till. Han må sedan hava frid i sin fridskrets, och en annan må söka förlikning. Och han drage den alltid under den frid, som är närmast efter påsk. Men till dess skyddar honom den fridsvittnefridskrets, som han drog, då han nyss hade satt sig i fara; det kallar man vittnefridskrets. Den fridskrets, som står dragen under ett år, den må ingen klandra, sedan året är ute. § 1. Men mannen har frihet att vara i sin fridskrets eller att fara utomlands till helgonen för att sona sina synder. Han skall hava åtta dagars frist för att föra till skeppet och fare så i frid sin pilgrimsfärd. Och då han kommer tillbaka, skall han ock hava åtta dagars frist för att fara åter till sin fridskrets i frid. § 2. Om någon övar ett brott i den kyrksocken, som han bor i, då må han fly ur den och drage på annan plats sin fridskrets och likväl där, varest varken hans moder eller dotter eller syster bor. En annan kyrka må han söka till under tiden, ty ej må de båda fara till en och samma kyrka. Halva tionden före han dit, där han söker gudstjänst, men halva ligge kvar vid den kyrka, som hans gård blev tillagd. § 3. Om någon övar ett brott i den gård, som han bor i, då må han genast fly därifrån och drage på annan plats sin fridskrets, om han vill hava frid, ty de må ej båda bo i samma gård. § 4. Om icke gotländsk man dräper icke gotländsk man, då drage han fridskrets såväl som gotländsk man, om han bor på sin egen gård på Gotland. § 5. Han bjude böter åt mannen, om han förmår, sedan ett år har gått till ända, och låte alltid ett år vara emellan och bjude tre gånger på tre år. Och den andre vare en man utan skam, om han tager emot första gången, då det blir bjudet. Om han ej vill taga emot första gången, då det blir bjudet. Om han ej vill taga emot första gången och ej andra, då tage han emot tredje gången, sedan tre år ha förlidit. Vill han ej då taga emot, då skall man bära dem på tinget inför allt folket. han må ännu taga emot dem där, om han vill. Om han ej vill, då råde allt folket över boten, men han vare saklös man. Om den andre säger, att tiden ej var förliden, men den som bjuder mansbot säger den vara förliden, då har den som säger tiden vara förliden vitsord, med vittnesbörd av de tre män, som voro hemma i gården med honom och bjödo böter tre gånger under tre år. Och han styrke med tolv män, att alltid var ett år lämnat emellan. Om mannen ej vill bjuda mansbot och alla tidsfrister äro förlidna, då skall landet döma honom fredlös och utkräva mansboten till en dag efter en månads frist och döma honom saker till sex marker silver till målsäganden och till sex andra till landet. Samma böter drabba ock den, som ej håller sig inom sin fridskrets. Där gäller ej heller någon förbön därom, att ej allt skall uttagas. KommentarI Gotländsk Arkiv 2004 i en artikel vid namn "Gör en man hor" så poängteras att egendomsbrott har ett mycket högt straffvärde varefter framhålls: "Mandråp däremot, löstes med böter!" Tanken är väl att vi i vår folkmordstid där det svälter ihjäl ett barn var tionde sekund, vilket de flesta inte gör ett enda dugg åt fast de kan, skall tycka att förfäderna var drakoniska, allt mer än snatteri straffades ju med stympning, vid återfall hängdes tjuven, medan något i vår tid så gruvligt som mord blott renderade böter på Gutalagens tid. Men det där med mandråp förefaller mig vara ytterligt svårt att reda ut. Dråp finns ju också i dagens lagbok, och det är inte samma sak som mord, som är något planlagt - ett dråp sker vid hastigt mod, kunde inte behärska sig och liknande. Ett dråp är alltså inte något planlagt, varför straffet är lägre. Det finns emellertid i dag också ett brott som heter "Vållande till annans död", och som innebär att man genom någon sorts oaktsamhet råkar ha ihjäl någon, dvs man ville egentligen inte döda utan genom oaktsamhet råkade det bli så. Bestämmelserna i Gutalagen gäller om någon "råkar dräpa en man". Det där med "genom fiendens råd", som det står i lagtexten, vet jag inte riktigt hur det bör tolkas. Fienden kan ju vara Djävulen, Loke, grannfrun eller något sånt. Vid brottet i dag, dvs vållande till annans död, krävs att oaktsamheten är av en viss grad. Det är alltså inte vilken sorts oaktsamhet som helst som avses. Och det är väl så man får tolka orden om "fiendens råd", dvs att någon "råkat" dräpa någon annan räcker inte utan "råkandet" måste så att säga vara kvalificerat. Den här bestämmelsen i Gutalagen handlar alltså inte om mord utan vad vi idag skulle kalla vållande till annans död. Punkt. Här är ett exempel på när bestämmelserna skulle kunna användas: Antag att du har lånat ut din lilla båt, myndrickan, till Kalle, som vill ut och pilka torsk. Du vet att båten är provisoriskt lagad, den kan springa läck om Kalle trampar på rätt ställe, men den håller nog, men också för övrigt är den ganska gisten, en kass båt/flatesko helt enkelt. Du vet också att Kalle inte kan simma eftersom han är ett av byns fattighjon och kostar dig en slant då och då från den allmänna byakassan. Du säger till Kalle att båten är kass, trampa inte där, och gå inte för långt ut eftersom du inte kan simma och att båten inte är avsedd för det. Kalle ger sig iväg ut på sjön, båten springer läck, Kalle drunknar. När du får vetskap om detta talar du med tingsdomaren och frågar vad du skall göra. Domaren säger att du omedelbart skall fly till Atlingbo kyrka och stanna där tills han kommer. Se till att ingen får tag i dig på vägen. Och kommer jag inte inom 40 dar så måste du dra en fridskrets - bandu. Det har ju genom händelsen så illa hänt genom fiendens råd att någon råkat dräpas. Att man råkar dräpa någon kan ju inte endast innebära att man med en klubba råkar slå någon i skallen så att han dör, dvs en aktiv handling; kanske går stadgandet till och med så långt så att det innesluter underlåtenhet (men det är inte fallet här). I detta fall har du lånat ut en livsfarlig båt till någon som inte var simkunnig, och som just av denna anledning mist livet. Domaren rådde dig att fly till Atlingbo kyrka eftersom det var en av de kyrkor som alla män hade tagit i frid. Varför det? - Jo, därför att annars kunde vem som helst saklöst slå ihjäl dig. Inget brott begicks och inget straff utdömdes. Och det här gäller för ett oaktsamhetsbrott, ännu mer gällde det förstås vid riktiga mord. Om vi bortser från bevisfrågor så kunde alltså vem som ta en mördare av daga utan något som helst straff. Om du nu inte tror på detta så fundera på hur stor en mansbot var. Jo, den är ju tre marker guld enligt Gutalagen. Hur stor är då en mansbot om någon mördas i en fridskrets, t ex i Atlingbo kyrka? Tolv marker silver (rimligen mindre än en mark guld). När du befinner dig i fridskretsen så blir det 12 marker silver i böter för den som slår ihjäl dig för att du lånade ut den kassa båten till Kalle. Hur mycket skulle den få böta som slog ihjäl dig utanför fridskretsen? - Ingenting alls. Man kan därför inte säga, som det görs i officiella skrifter, att "Mandråp däremot, löstes med böter!" och därigenom förstärka påståendet att egendomsbrott bestraffades hårt. Man kan förvisso säga att samhället försökte stoppa blodshämnd genom att hitta på sånt som kyrkor tagna i frid, fridskretsar och att oaktsamhetsmord kunde gäldas med böter. Men i grunden så hade alltså mördaren förverkat sitt liv. Och detta gällde också då det så illa genom fiendens råd hade hänt att någon råkat bli dräpt. Se rättsinstitutet hämnd. Och vad värre är. Var i Gutalagen står det att mördare kunde fly till en kyrka eller dra fridskrets? Det står förstås inte. Vem som helst hade rätt är när som helst, hur som helst, ta livet av en mördare utan att någon som helst brott begicks. Vid oaktsamhetsbrott var som framgår ovan det hela rimligare. Den som vill kan förresten jämföra med 5 Mosebok 19:4 ff där Moses använder ett exempel med två kamrater som hugger skog tillsammans men det bär sig så illa att en yxa från skaftet lossnar vid svingen och råkar döda kamraten. Se också om att Gotland delas i Gutasagan. /text och foto Bernt Enderborg |
|
||
130 654 289 sen 9/2-2010 | Copyright © 2024 Buffert 4, tel 0498-27 88 50 |