Bogekorset utflyktsguideA B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
||||
BogekorsetFrån hamnen / flygplatsenFöretagFöretag i närhetenAktiviteterAktiviteter kartaAktiviteter databas Dagens evenemang NyheterRadio GotlandAftonbladet Dagens Nyheter Expressen Svenska Dagbladet Fler guiderAlla andra socknarFöretagsguider |
Andrées GotlandsresaVem var mannen som kom ner från himlen och bjöd på smörgås? Andrées färd till Nordpolen känner vi till. Men hur många vet att han landade på Gotland? På Kusarve i Fröjel lever historien hos släkten, 100 år efteråt. Den 29 november 1894 landade Andrée. Själv trodde han att han hade hamnat någonstans vid Mälaren. Klockan var 11.45 förmiddagen den 29 november år 1894. Vinden var syd- västlig eller västlig. Solomon August Andrée stod i ballongkorgen. Han skulle genomföra sin åttonde ballonguppstigning. Han håll på att testa och utveckla rutiner för den stora expeditionen till Nordpolen. Platsen för uppstigningen var gasverkets gård i Göteborg. Det var disigt väder och åskådarna kunde bara följa ballongen en halv minut. Sedan försvann den. Och Andrèe själv förlorade orienteringen efter bara några minuters färd. Molntäcket hade under natten brett ut sig över hela Nordeuropa. Andrée såg inte en glipa av jorden under de fem timmar färden varade. Däremot kunde han höra olika ljud nerifrån: en hund som skällde, kor som råmade och en ångvissla från ett lok. Allt antecknade han i loggboken jämte tidpunkten för de trumpetsignaler han utstötte. När ballongen Svea varit upp i drygt två timmar gör han följande anteckning. Klockan är då 13.40. ”Höjd över havsytan 1757 meter. Temperatur plus 2.2-1,7. Är det vatten jag ser genom molnen eller är det blott skuggorna i molnveckan?” Efter ytterligare tre kvart hade Svea stigit till den svindlande höjden av 2679 meter. Andrée noterar: ”Slag höres från nordost eller nordväst. En den ringaste känsla av kyla under hela resan…Ballongen roterar ej nu. Jag har ingen idé om hvar jag befinner mig.” Något senare, klockan 15.49 siktar Andrée ett större vattenområde. Ballongen har nu fallit till 500 meters höjd. Han tror att han kommit ut över en större insjö ”ty vågorna äro ej stora, ehuru det blåser rätt bra. Dock kan det ej vara alltför lite vatten ty jag ser en stor fyr framför mig nästan rätt i kurslinjen”. Det var fyren på Stora Karlsö men det anade han inte. På gården Kusarve i Fröjels socken lever minnet. På gårdsplanen stod bonden Per ”Kusa-Per” Pettersson i skymningen och pustade ut efter dagens arbete. Klockan var 16.45. Plötsligt stelnade han till. Över trädtopparna kom ett föremål drivande. - Mor, mor, se vad som kommer från himlen! Mor Kristina rusade ut med sönerna Oskar och Kalle efter sig. Till sin stora förvåning fick de se en farkost sänka sig över gårdsplanen ner på åkern bakom huset. De hörde en röst från gondolen och Kusa-Per och sönerna rusade efter för att få tag i släplinorna. Det första Andrée sa var: - Var är jag? - I Göstavs, svarade Kusa-Per - Var ligger Göstavs någonstans? Andrée blev tyst en stund när han fattade att han hade landat på Gotland. På gården Kusarve har historien gått i arv i släkten. Gården ligger kvar utmed stora kustvägen, strax söder om infarten till Fröjelgården. Mörkret hade lägrat sig rejält över skogsbrynet. Kalle sprang och hämtade en lykta så att Andrée skulle kunna plocka ihop sin utrustning. Sedan tågade all i väg till gården. Man frågade om Andrée ville äta en bit mat med familjen. Nej tack, han var inte hungrig. Men han tackade ja till inkvartering över natten och när alla satt vid matbordet plockade han fram ett paket med smörgåsar ur ryggsäcken. - Dessa smörgåsar är gjorda i Göteborg idag på morgonen, sa han - Är det någon som vill ha dessa smörgåsar? Eftersom familjen fortfarande var lite avvaktande inför den märkliga gästen, tackade man artigt nej. Däremot hade grannen, ”Bockes Pelle”, kommit in. Han fick smörgåsarna. Det är 100 år sedan, men på gården är det som det var i går. Andrée hade berättat om hur han tappat orienteringen direkt efter uppstigningen från Göteborg. Han hade trott at han kommit upp över Mälaren. - Finns här någon telegraf? Frågade han. Jodå, det fanns en telegraf en mil norrut i Klinte. Kusa-Per fick tio riksdaler för att gå i väg med ett meddelande. Sönerna Oskar och Kalle gjorde stora ögon. Så mycket pengar hade de aldrig sett. Kusa-Per gav sig i väg med Andrées telegram: Landat på Gotland. Allt väl. S.A Andrée”. På vägen till Klinte knackade han på hos handlaren Paul Johansson i Fröjel. Han berättade om ballongen som landat hemma på gården. Och nästa dag var nyheten ute i bygden. Folk kom med häst och vagn långt bortifrån för att titta på ballongen och Andrée. På eftermiddagen lastades ballongen och korgen på kärror och transporterades till tågstationen i Hemse, två mil från Kusarve. Andrée tog avsked och tackade för all hjälp ha fått. Han tog tåget till Visby och for sedan med båt till Stockholm. Vad hände med ballongen Svea? Den sålde han till Artur Hazelius på det nyöppnade Skansen för 1 500 kronor. Han hade flugit till Gotland 40 mil på fem timmar, 80 kilometer i timmen alltså. Nu skulle han bygga en större och bättre ballong. Nordpolen väntade. Firandet förberedes Berättelsen om Andrées Gotlandsfärd är ett sammandrag av en bandupptagning som gjordes 1968 med ögonvittne: Oskar Pettersson i Fröjel. Han hade som 13-åring hjälpt till att bärga ballongen på sina föräldrars gård. Inspelningen finns i Visby, hos Andrée-experten Henry Lindqvist, som 1986 vann 48 000 kronor på ämnet Andrèe i TV:s Kvitt eller dubbelt. Andrèe gav ut en rapport om resan för Vetenskapsakademien, tryckt 1894 hos Norstedts & Söner Artikeln tidigare publicerad i Tidningen Vi, november, 1994 /text Rustan Rydman |
|
||
131 206 129 sidor sen 9/2-2010 | Copyright © 2024 Buffert 4, tel 0498-27 88 50 |