Lye kyrka

Lye kyrkas långhus är från 1100-talets slut, torn 1240 och kor 1325. I samband med korbygget förhöjdes tornet. Altarskåp 1496. Triumfkrucifix 1400-tal. Predikstol 1705.



Vid tornets västportal finns en inmurad relikkista med reliefer av Sighrafr från 1100-talet, se stenmästarna.



Talrika kalkmålningar 1300-, 1400- och 1500-tal. Passionsfrisen finns där, en antal stora avbildade helgon som t ex Andreas med sitt x-formade kors, S:t Martin och S:t Christofer (Kristusbärare) men också lite mera lokalt, som djävulsmålningen till vänster.

Det mesta har dock varit överkalkat men rätt mycket har knackats fram under putsen av tålmodigt folk. Man kan tycka att det var allt ett tilltag att kalka över så mycket konst, men det är å andra sidan rätt antagligt att målningarna inte var särskilt roliga att se på efter 500 år.

- Kommer du ihåg vad Strindberg skrev anbelangande rivandet, tror jag, av någon gammal stadsdel i Stockholm? - "Vi river för att få luft och ljus, räcker inte det?"



Dopfunten från 1200-talet är inte full av reliefer för ovanlighetens skull. Den ser dock ut att ha varit målad någon gång under de senaste 800 åren.



Här är över ser du en översikt av kyrkans största sevärdhet, och därtill en sevärdhet av rang som inte har motsvarighet någon annanstans i hela Norden, glasmålningarna, som är Nordens största bevarade svit från 1300-talet, se glasmästarna.

Riktigt vad det är för byggnad med två torn som avbildas på så många ställen, såvitt det inte är nåt himmelskt, vet jag inte, utan jag tog med denna bara för att visa färgerna.

Förståndigt folk har väl putsat dem sen 1300-talet kan jag tänka mig: klara vackra färger.




Här är en scen från glasmålningarna, Kristi himmelsfärd. Man se hur Jesus försvinner i ett moln medan hans fotavtryck ännu finns kvar på marken.



Folk i Lye tycks under århundradenas ihärdiga gång varit rätt klåfingriga. Härovan ser du att någon har ristat en kogg i putsen, och på många ställen kan du hitta runklotter, särskilt i damernas ingång på norrsidan av långhuset.

Lite till
Längst år norr bredvid altaret vilar Jacob Mangarde under en sten med runor - här kan du läsa om gravstenen, som är avbildad (det finns åtminstone fem gravstenar med tydliga runor i kyrkan). Och jag har förresten skrivit lite om ett antal, se Mangard - med anor från vikingatiden.

/text och foto Bernt Enderborg