Byzantios och ortodoxi

Bilden ovan visar en scen från 1200-talets glasmålningar i Endre kyrka på Gotland, längst upp i mittersta östfönstret. Sådana framställningar kallas ibland allhärskaren, den allsmäktige, ibland används grekiska Pantokrator, vilket betyder den allsmäktige, ty den har influenser av bysantinsk konst och uttrycket kallas därför bysantiniserande.

På denna sida ska vi visa varifrån konsten kommer och fundera på hur detta kan ha påverkat, ty på Gotland "blandas väst och öst i större utsträckning än i andra landskap", säger Armin Tuulse i Fornvännen 66, 1971, s 159.


Lite av cuppan på dopfunten i Garde kyrka, 1100-talet

Denna konststil - bysantinsk konst, se Wikipedia - kommer från det Byzantinska riket, dvs Östrom (mestadels dagens Turkiet och Grekland), en statsbildning mellan år 395 e.Kr. och 1453 med Istanbul som huvudstad. Staden hette tidigare, som bekant, Konstantinopel men grekerna själva hade från början namnet Byzantios. Invånarna sade sig vara romare och statsbildningen kallades Romarnas kungadöme; kulturen var dock mera grekisk än romersk, se Wikipedia, och namnet, Byzantinska riket, är ett påhitt från 1500-talet.

Bysans

När vikingar hade affärer i Miklagård (se bl a Kolonier, Aifur och Världsomseglaren) så var det alltså i det Byzantinska riket, också kallat Bysans, som var kristet och vars religion med tiden utvecklades till grekisk-ortodoxi (på grekiska betyder "orthos" rätt/sann och doxa betyder mening). Denna form av kristendom spred sig åt nordväst och dopet av fursten Vladimir i Kievriket år 988, se Nestorskrönikan, räknas som den rysk-ortodoxa kyrkans födelse. Kiev var huvudstad i rusernas rike.

Hagia Sofia i Istanbul, alias Byzantios, Konstantinopel och Miklagård, påbörjades 532, Sofiakatedralen i Novgorod byggdes 1045–50 och fick sitt namn efter den heliga visheten, som Hagia Sofia betyder; katedralen är den ortodoxa kristenhetens tredje Sofia efter Konstantinopel och Kiev.

Rysk-bysantinsk konst

Bilden kommer från den träkyrka, troligen en väggplanka, över tre meter lång, som stod på plats i Eke före dagens medeltida stenkyrka vars långhus och kor är från 1200-talets mitt. Svetlana Vasilyeva säger i en artikel vid namn "Bysantinska traditioner i Gotlands konst under 1100-talet" att det finns en annan bräda från Eke, av ek och ornamenterad, som dendrokronologiskt daterats till efter 920 men före 1000-talet. Hon säger vidare: "Under första hälften av 1100-talet slipades dock ornamentet nästan bort och ersattes av nuvarande måleriet. Just under denna tid ersattes antagligen traditionen att pryda kyrkorna med snidade ornament av den nya med färgglatt måleri."


Det bör alltså ha stått en träkyrka i Eke ett stycke före 1000-talet, vikingatid, men då med ornerade plankor ty de rysk-bysantinska målningar kom under första delen av 1100-talet. Bilden ovan visar en ornerad planka från träkyrkan i Hemse; kanhända kan sidan om 1100-talstaket i Garde också vara av intresse.

Bysantinsk konst

Inom konstvetenskapen kallas den tidigare konsten med bysantinska influenser, rysk-bysantinsk konst, som ovan i Eke, medan lite senare som i Garde och Källunge är det bysantinsk konst.


Boris och Gleb i Garde kyrka

Bilden visar att nånting har hänt med konsten i tiden mellan plankan i Eke och målningarna ovan i Garde, säger Vasilyeva. De lite enklare målningarna från 1100-talets förra del har utvecklats till fullödigare porträtt, men också att man har gått ifrån större, monumentala framställningar - målningen på plankan antas ha varit en sådan - till mindre omfattande som ikoner, varav Boris och Gled är ett exempel.

Bysantinska målningar ser du bäst i Garde och Källunge kyrkor - notera också att dopfuntarna i båda dessa kyrkor är av Byzantios. Det finns lite att se i Havdhem kyrka men går väl inte riktigt upp mot Garde och Källunge.

Av den tidigare rysk-bysantinska konsten finns nog inget kvar att se på plats, varken i Eke och Dalhem kyrkor, men nog på museum.

Reliefer av Byzantios

Den berömda frisen i Vänge, ett av de bästa exemplen.

1100-talsfrisen på Vänge kyrka får visa att det inte endast är inom måleri som bysantinsk konst influerat Gotland. Och det finns rent av så mycket sådant att den store undersökaren av Gotlands kyrkor, Johnny Roosval, la till ett anonymnamn, Byzantios, för att klargöra detta.

Bysantinskt influerade friser finns bl a på Vänge, Väte, Grötlingbo och Hablingbo kyrkor. Vänge är som sagt det bästa exemplet men friserna sitter högt upp alldeles under taket, lättare att se i Väte och Grötlingbo.

Dopfuntar av Byzantios

Bilden är en scen från dopfunten i Garde kyrka. Också den är från 1100-talet och tillskrivs anonymnamnet Byzantios. Det finns mycket av denna fason på Gotland, alltsammans från 1100-talet, tonvis rent av, t ex också dopfuntarna i Atlingbo och Vamlingbo kyrkor. Scenen visar förresten dyrkan av Kristi tomma tron, en relativt vanlig scen inom bysantinsk konst.

Dopfuntar av Byzantios finns på plats att se i Atlingbo, Eskelhem, Garde, Guldrupe, Hejde, Hogrän, Sanda, Träkumla, Vamlingbo och Väte kyrkor. Den i Atlingbo är nog bäst bevarad.

Historiska spekulationer

Kontakter österut

Vi ska fundera över hur det kommer sig att den bysantinska konsten är så överväldigande representerad på Gotland. Först av allt ska dock sägas att kontakterna har varit omfattande och tidigare än vad man tror, se kolonierna.


Ett par scener på dopfunten i Eskelhem kyrka

Det är nog inte någon som tror annat än att den första vågen på 1100-talet av bysantinsk konst kom till Gotland via Ryssland; det kom en andra våg från Europa senare, bilden överst på Pantokrator kommer nog därifrån. Det första uttrycket vi känner till, plankan i Eke, behöver inte nödvändigtvis ha utförts av utländska mästare, däremot när vi är framme i mitten av 1100-talet så är det, fastslår Elisabeth Piltz, professor emerita (2016) på bysantinsk konst, grekiska mästare hitkomna från Ryssland som är målare; se denna sida.

Holmgård - Hulmgarþj

Gutarna hade tidigt en handelsgård i Novgorod, se Holmgård - på denna sida nämns också att gutarna hade en Olofskyrka i Novgorod då det begav sig; för mera om S:t Olof och hans besök på Gotland, se Ormicas bynahus.

Av de bysantinska mynt som hittats i Sverige (för romerska pengar, se De första mynten i Sverige) så har minst 80% av dessa hittats på Gotland; ungefär detsamma gäller tidigare romerska mynt, omkring 80% i Sverige är funna på Gotland.

Gutar har alltså bevisligen varit på plats och gjort affärer med folk som var ortodoxt troende, de kunde dagligen gå och kika på bysantinsk konst 100 år före Lund domkyrka byggdes (gutarna påstås ibland ha blivit inspirerade av detta bygge och en dopfunt i Tryde och fört denna stil till Gotland).

Ortodox tro

De som målade i Garde och Källunge var mästare inom den rysk-ortodoxa kyrkan varför man kan fråga sig hur stort inflytande denna form av kristendom egentligen har haft på Gotland. Det finns två anmärkningsvärda utsagor från långt förgångna tider.


Fragment av bysantinska målningar i Källunge kyrka, bysantinsk konst

Den första utsagan finns i en runristning i Garde kyrka, där sägs att kyrkan är "en av våra kyrkor" - vi har gjort en sida om ristningen, där vi också redogör för ett 1400-talsbrev som säger att ruserna hade två kyrkor på Gotland.

I den historiska litteraturen nämns detta lite här och var, två kyrkor, inte någon vågar dock säga något alldeles säkert, men Elisabeth Piltz sa i ett mail 9/12-2016 att den "vendiska texten från 1400-talet avser köpmannakyrkorna Garda och Källunge har jag visat 1981"; den vendiska texten avser 1400-talsbrevet ovan. Guteinfo har inte hunnit studera källorna för Piltz' påstående utan får nöja sig med att konstatera att olika åsikter finns, men lägg på minnet att det kan kan ha varit så. Å andra sidan behöver detta inte betyda mer än att folk i Garda från början inte var katoliker utan ortodoxa, dvs en gutnisk-ortodox kyrka kanske fanns en gång i tidens hitintills oavbrutna brus och töcken, eller åtminstone att denna form av kristendom har haft stor inverkan.


Medeltida stenbänkar i Garda kyrka

Bilden visar de medeltida stenbänkarna längs långhusets sidor i Garde kyrka - de är original och byggdes liksom långhuset på 1100-talet, då också målningarna av Boris och Gleb tillkom, se Kyrkan som står barfota. Och som av en ren tillfällighet firar fortfarande den ortodoxa kyrka sina gudstjänster stående. Det är ingen skam att sätta sig men kan man så står man gudstjänsten igenom; de sittbänkar av trä som nu finns i kyrkan är sentida.

Det ska tilläggas att det under den tidigare romanska kyrkans golv finns stora stolphål, sex stycken vill jag minnas att man än så länge har hittat, som antas ha hyst bärande stolpar till en träkyrka, och då är vi tillbaka på vikingatiden då gutarna hade en kyrka i Novgorod.

Vad gjorde Ormica egentligen

Den andra utsagan kommer från Gutasagan, där det sägs att då helge Olof, senare S:t Olof, besökte Gotland i början av 1000-talet så antog hans värd, Ormica, kristendomen enligt hans lära - "þa tok ormica wiþr cristindomj eptir helga olafs kennjdomi" (då tog Ormica kristendomen efter helga Olafs kännedom), se Olof den helige.


Bilden visar locket från den brunn S:t Olof sägs ha använt hos sin värd Ormica i Hejnum. Mats-Anders Boman visade denna. Tack Mats-Anders!

Gutasagan som nedtecknades omkring år 1220 e.Kr., den äldsta bevarade kopian är från mitten av 1300-talet, nämner det där med S:t Olof först efter att den talat om hur kristendomen kom till Gotland, de tog hem präster, var den första kyrkan byggdes, som brändes, var den första kristna kyrkan byggdes som fick stå kvar, se Peters kyrka, och att sen byggdes många kyrkor, och småningom antogs kristendomen allmänt efter att man hade sett sederna hos de kristna. Först efter allt detta berättar Gutasagan att helge Olof kom flyende från Norge, dvs tågordningen för hur Gotland kristnades är glasklar, och lika glasklart är att Gotland redan var kristet vid S:t Olofs besök.

Men vilken kristendom var det som gutarna antog allmänt, och varför finner krönikören det nödvändigt att klämma in S:t Olof i Gutasagan? Det sägs ju att Gotland var ett kristet land när S:t Olof inträffade år 1029 eller 1030, varför nämna honom? Eller är det något med det där om "þa tok ormica wiþr cristindomj eptir helga olafs kennjdomi" som skrivaren vill åt? Eller är det så att Olof uppmärksammas för att han senare blev Gotlands skyddshelgon? En kyrka på gutarnas handelsgård i Novgorod byggs ju lite senare för att hedra honom, som nämndes ovan.

- Vad tror du? Byggde gutarna sig en katolsk kyrka mitt i ett ortodoxt land för att göra affärer med ortodoxt kristna efter den stora schismen 1054 som separerade den östliga ortodoxin från den västliga katolicismen? Eller var det en katolsk kyrka, trots det där om helge Olofs "kännedom" och att rusernas rike var ortodoxt?


Dopfuntsfoten, Garde kyrka, 1100-tal - ett lejon, en bevingad häst och en byzantinare?

Närmaste biskop

Efter att Ormica träffat helge Olof fortsätter Gutasagan, lika tydligt, med vad som sen hände. Det sägs att före Gotland stadigvarande antog en biskop så var det många biskopar som via Gotland som for till Jerusalem, och på den tiden gick vägen österut över Ryssland och Grekland, se Vägen till Jerusalem - "oystra vm ryzaland oc gricland". Efter detta berättas att man sände bud till Linköping och antog därstädes biskop för han var dem närmast.

De flesta historiker är överens om att gutarna antog biskopen i Linköping på 1100-talet. Och det är inget märkvärdigt, så var det säkert, men det kan vara mer än 100 år efter att gutarna byggde kyrkan i Novgorod. Och därför kan man fråga sig om inte det där med Ormica i Gutasagan handlar om att Olofs kännedom/lära var katolicism.

- Vi kommer nog få anledning att uppdatera denna sida framöver, men nu vet du att det finns gott om bysantinsk konst på Gotland, var du kan se den, och så har du hoppeligen fått lite att fundera över.

---
Den här sidan dediceras till Elisabeth Piltz för hon fick mig på dessa tankar och har dessutom valt den översta bilden. Tack Elisabeth!

/text och foto Bernt Enderborg