1300-talet - ett bedrövligt århundrade

Alla i Sverige vet förmodligen att digerdöden inträffade på 1300-talet, se gravstenen i Lärbro, där ordet förekommer för första gången i historien, och att Valdemar Atterdag intog Gotland och dödade alltför många, se Massgravar på Solens berg, men det räckte inte med detta.

Strelow som här och där nämner oväder och katastrofer skriver i sin Guthilandiske krönika som utgavs 1633 på sidan 149:

"Aar 1302, S. Matthiae Evang. Nat, er saadan en storm opkommen att Skibene heele och holdne paa Landet ere opkaste."

Och på sidan 180:

"Aar 1375 var en stor dyrtid paa Saed och Fisk, och S. Mortens Aften saaden en storm oc Jordskelff at mand tenckte Verden vilde forgaa."

Gamle hamn på Fårö sägs ha blivit igentäppt av de ohyggliga stormarna på 1300-talet och kanhända gäller det också Själsö, Fröjel och Västergarn, där måhända inloppet till hamnen grundades upp och stadsbildningen avstannade.

Vi vet inte säkert varför stadsutvecklingen i Västergarn avstannande. Ofta antas att det var konkurrens mellan böndernas hamn Västergarn och borgarnas Visby, varvid borgarna småningom segrade och Visby fortsatte växa till en stad. Men så var det nog inte. Västergarn kanske blåste sönder, en naturlig förklaring i stället för påhittade sammanhang och styrkeförhållanden.

I slutet av 1300-talet hade länder som Sverige, Danmark osv lyckats bli så starka att det slogs om herraväldet, kungar här och där, varför också andra länder och kungar började "ingripa". Det sägs i den svenska historien ha varit en tid av sjöröveri från gotländska baser, men jag är inte säker på detta, om man kikar med mer än ett öga.

På det hela taget var 1300-talet ett katastrofalt århundrade på Gotland. Det sägs ibland att högkonjunkturen för Visby började vika på 1300-talet, men jag undrar allt om det berodde på något sådant ty det tycks mig finnas bra mycket enklare förklaringar.

/text och foto Bernt Enderborg