Olika tankar om vägpriser, rättvisan

Det finns olika sätt att fundera på saker och ting, förutom sittande, och man kan ge uttryck för de sålunda framvärkta tankarna på mångahanda sätt. I tidningarna på Gotland framhåller olika tidningsledare för olika skattesatspartier att den egna riksdagsledamoten minsann sliter som en räv i Riksdagen, skriver motioner, talar med gelikar och framhåller ofteligen denna vägprisfråga.

Som en del av Sverige

Ibland läser man att Gotland inte anses som en del av Sverige eftersom de flesta andra delar av landet, t ex Åland, har vägpriser, dvs de kan ta sig dit de önskar till samma pris som det kostar att köra egen bil. Det kan ju inte folk som vill till eller från Gotland.

Och det är alltså inte gutar vi talar om. Ibland läser man att det bör vara möjligt för gutar att ta sig till Stockholm över dagen, snabba färjor, till priser som motsvarar vad det skulle kosta att ratta Skodan, och att vi därför borde ha vägpriser. Detta måste väl rimligen vara ointressant för lejonparten av Sverige. Att gutar fumlar omkring i Stockholm och inte kan göra sig förstådda engagerar inte någon. Enligt mitt sätt att fundera är vägpriser på färjan genom detta hävdande gjort till ointressant för så gott som alla svenskar.

Det är inte det vi vill

Men huruvida gutar kan ta sig fram och tillbaka till fastlandet till vägpriser är inte frågan. Det är vad du kan som är frågan.

Det ligger onekligen en sorts fara i att vi tjatar om vägpriser ständigt och jämt. Obeslutsamt folk kan få för sig att vi saknar en massa grunkor på ön varför ingen vill flytta hit. Vem vill flytta till en isolerad ö?

Men om man bor på Gotland så är detta inget som helst problem. Vi har en av Sveriges livligaste flygplatser, bra priser, och vi har något som kallas Gotlandsrabatt på färjan varför vi gutar kan ta oss till fastlandet till vägpriser närhelst vi önskar på några timmar.

Någe särskilt med Gotland

Vad kan det rimligen finnas för problem? Envar som läser om Gotland får snart redan på att på en befolkning om omkring 60.000 så har vi över 600.000 besökare varje år. Tänk om det skulle trilla in tio miljoner turister till Stockholm på tre månader. Tio gånger befolkningen - kabrak! Häftigt.

I själva verket är det kanske detta som är problemet. Gutar, boendeanläggningar osv. kan inte räkna med ett någorlunda jämt penningainflöde över året. Det är tre månader som gäller. Vi måste bygga upp en bra standard på allt möjligt för att kunna konkurrera men vi har alltså bara tre månader på oss.

Tänk dig att du har en restaurang eller butik i Örebro. Du har bara möjlighet att tjäna tillräckligt under tre månader för att bygga upp, utvecklas och hålla igång under ett helt år.

Visst har boendeanläggningar, äventyrsanläggningar osv, dvs sånt som lever på turism, alldeles samma villkor i övriga Sverige. Men vad gäller det övriga som vi måste ha, t ex sjukvård, restauranger, offentlig service, ambulanser, butiker osv, så är det tre månader som gäller. Tre. 3.

Men det är fortfarande inte så att det är till gutar vi vill ha vägpriser på färjan - vi har väl redan i det närmaste något sånt - det är för att folk, fastlänningar, ölänningar och till och med danskar skall kunna komma hit oftare.

Om du läser i statens handlingar så kommer du förr eller senare att träffa på något om att Gotland är utpekat som ett sorts rekreationsområde i Sverige. Och det är klokt i sig, Gotland är makalöst vackert och skönt, men det suger rejält att vi bara har tre månader på oss att upprätthålla en standard så att vi kan konkurrera med andra resmål som jobbar året runt.

/text och foto Bernt Enderborg