Tillväxt Gotland, föreningsstämma 5 maj 2008

Medan Visby och Almedalen log kvällsljus höll Tillväxt Gotland ordinarie föreningsstämma. Det var en kort historia, det formella årsmötet, där Göran Nygren från Gotlands Åkericentral manövrerade dagordningen föredömligt, men vi bjöds också på utmärkta tankeställare av Sven-Erik Bucht från Haparanda-Tornio samt en liten inledande pratövning från en av arbetsgrupperna inom Tillväxt Gotland om samarbete mellan myndigheter och företag.


Eva Nypelius, ordförande i kommunstyrelsen, inledde stämman, hälsade alla välkomna osv. Om jag begrep rätt så var det hon som hade sett till att Sven-Erik Bucht kom och talade en kort men tänkvärd stund, utomordentligt, och det är förstås också glädjande att kommunen lägger så stor vikt vid föreningen att topparna dyker upp.

En ovanlig sak kan från mötet kan nämnas. Tillväxt Gotland fick i efterhand godkänt av stämman att bli medlem i Swedish Incubators and Science Parks, SISP, eftersom de redan hade gått med. Plump.


Sven-Erik Bucht, kommunalråd från Haparanda, talade en kort och intressant stund. Om du inte vet vem det är så se Årets svensk - och han är uppenbarligen inte noga så.

På sätt och vis har Haparna-Tornio dragits med samma problem som Gotland, nämligen det här med gränser. Fram till nyligen har ju de båda städerna varit åtskilda genom gränsen mellan Sverige och Finland, men det där verkar reda sig lite bättre genom EU och klyftigt folk på båda sidorna. Sven-Eriks föredrag var kort men lysande eftersom man faktiskt kunde hålla reda på den röda tråden: "Tänk över gränserna" (i förbigående kan jag klämma in att någon rysskräck lider de inte av).

Detta innebär förstås inte endast att man skall tänka över gränserna mellan länder utan också att nya tankar skall fram, "Våga vara annorlunda" sa han. Han sa också en annan sak då han talade varmt om finnarna som åtminstone jag tycker är tänkvärd. Jag antecknade inte något direkt citat om detta men i princip så sa han: För mycket snack och för lite verkstad.

Sven-Erik vände på kartan, sa att Sverige fick silvermedalj i kriget 1809 (förlorade Finland) och att "De flesta gränser är mänskliga verk". Han fick kraftiga applåder av mötet.

Nu tillbaka till likheten av problem. Gotland ligger mitt i Östersjön och den baltiska sidan har i princip varit stängd för oss. Men det börjar onekligen ljusna härvidlag, och hoppeligen kan vi utveckla samarbete och affärer tillsammans med dem framöver, inklusive Kalingrad (som ju hette Königsberg fordom där bland annat Immanuel Kant levde). Gotlands kommun jobbar så smått på det där, se Internationellt samarbete (här kan du se i vilka internationella samarbetsorganisationer kommunen är med) och vad gäller trafiken på Östersjön, se Sea of Plenty.

Sven-Erik Bucht från Haparanda bad oss tänka över gränserna och vända på kartan. Och från kunskapssynpunkt kan undertecknad nämna att ända fram på 1800-talet var Gotlands export större till den östra sidan än den västra av Baltiska havet.

- Visste du det?


Peter Lindvall från Länsförsäkringar höll ett slags miniseminarium för en av arbetsgrupperna inom Tillväxt Gotland. Ovan kallade jag detta lite nonchalant för "pratövning" men kanske ordet uppvärmning är bättre, ty det handlade om samarbetet mellan myndigheter och företag. Och det här är långa och krångliga frågor.

Mötet indelades i grupper och ombads fundera på och ge exempel på dåligt samarbete, bra samarbete, förslag till förbättringar samt önskemål om hur kontakterna borde fungera.

De konkreta exempel som kom upp handlade mestadels om tillstånds- och besvärsärenden och, för att tala gammalbyråkratiska, onödig tidsutdräkt. Och även om jag ingalunda är någon hängiven anhängare av byråkrati så skall jag dra vapen för byråkraterna. Jag har på juristlinjen studerat både förvaltningsrätt och förvaltningsprocessrätt, och allt det där är inget annat än ett ormbo. Ofta inleds lagstiftningen med något som kallas portalparagrafer, vilket väl är några sorts målsättningar från lagstiftarens sida och som i det praktiska livet inte betyder ett smack (journalister förefaller emellanåt ha glansdagar med sådana paragrafer i ryggen) varefter lagstiftningen vanligen fortsätter med detaljregleringar och till ytterlighet komplicerad rappakalja.

Den gamla romerska sentensen om att "Ju fler lagar, desto sämre stat" är inget som den svenska lagstiftaren tycks tänka på ehuru den kanske borde.

Men ett och annat i lagstiftningen finns det tankar bakom, alla saker skall inte gå fort. Det är en slags demokratiskt tanke, saker och ting skall bli blötta och stötta innan beslut fattas. Att myndigheter skulle ha hanteringstider och rutiner som företag vid ärenden och beslutsfattande är helt enkelt inte demokratiskt. Man kan i detta sammanhang nämna att kommunen vid några tillfällen har sålt fastigheter på ett oförmodat sätt - varvid prisdiskussioner uppstått - förmodligen med en önskan om att utveckla Gotland så raskt det går. Det är i och för sig bra tankar, men det är onekligen långväga från demokrati.

Byråkrati skall ta tid, det är en av grundtankarna, vilket givetvis inte på något enda sätt hindrar att företagen får en ingång till myndigheterna och någorlunda vederhäftiga besked om vad som kommer att hända, hur lång tid osv. Rättigheten att anföra besvär och rätt att överklaga olika ärenden är i själva verket ofta det egentliga problemet, men detta kan inte den enskilda myndigheten/byråkraten som handlagt ärendet påverka.

Per-Erling Evensen från Destination Gotland la fram några bra tankar vad gäller själva beslutsfattandet inom myndigheter. Den övergripande målsättningen för Gotland i miljardtals utredningar är att öka befolkningen. Evensen sa, om jag får tolka lite fritt, att denna målsättning skall återfinnas som tanke/bakgrund i vartenda beslut som fattas. Hur påverkar detta beslut målsättningen, kan nåt göras annorlunda med tanke på denna osv. Alldeles som ett företag sålunda. Vad det står i övergripande papper är säkert roligt och bra men det är de dagliga görandena och låtandena som har betydelse.

Och då är det med detta som med allting annat - vill du förändra världen så får du göra det själv.

/text och foto Bernt Enderborg