Lickershamn fiskeläge

De flesta bodarna vid fiskeläget i Lickershamn är från 1930-talet, då hamnen byggdes ut, men det finns också ett par bodar som troligen är från 1700-talet; du kommer att se vilka det är.



I nutid är det väl en modern småbåtshamn, se hamnen, där det fortfarande finns fiskare som säljer sina produkter och mera annat. Den närmaste klinten i norr heter Stenkyrkehuk, om jag minns rätt, och nästa heter Häftingsklint (mellan dessa klintar ligger Ihreviken), klinten i söder heter Stuklint.



Detta fiskeläge är inte välbevarad kultur från länge sen svunna tider, som Tomtbod i Burs där århundradenas osäkra utkomst och överlevnad lyser genom väggarna, utan här finns hyfsad samtid och ett och annat att göra, t ex bada.



Det är emellertid inte så att Lickershamn är knappt 100 år gammalt utan här finns minnen från vikingatiden och ännu äldre. Lickershamn är Lichnats hemmahamn, en man som aldrig nämns men i själva verket har en stor roll i hela Sveriges historia; det är förmodligen om honom som det berättas en fånig sägen på skylten vid Gotlands största rauk Jungfrun.

Det ligger en fornborg på vägen ner till hamnen, och så gör det också på en del andra intressanta platser som t ex Kaupungs slott, Burgen i Ljugarn (se Langbjenne), Styrmansberget i Fröjel, och dessa borgar är förmodligen direkt kopplade till köpenskap med exporthamnen i närheten, se Översikten för fornborgar.

Också från Lickershamn hämtade gutarna hem omkring 80% av de romerska denarerna i Sverige vid århundraden alldeles efter Kristus, och samma gäller de över 80% silvermynt som upphittats i hela Sverige som är från vikingatiden, härifrån seglade Lickair och kom med Artlenburgprivilegiet där evig fred mellan gutar och tyskar stiftas, där han ordnat långtgående handelsförmåner i Tyskland och lagt grunden för den kommande tyska delen av befolkningen i Visby och därmed Hansan.

Vid en hastig glutt kan fiskeläget kännas för modernt för att vara så där kultur, men i själva verket kan man se Lickershamn som ett av det moderna Sveriges fundament.

/text och foto Bernt Enderborg