Åminne Fritidsanläggnings utflyktsguideA B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö |
||||
Åminne FritidsanläggningGothem624 30 Slite Tel: 0498 34011 Hemsida Från hamnen / flygplatsen AktiviteterAktiviteter kartaAktiviteter databas Dagens evenemang Bra att vetaApotekBankomat Bibliotek Gymnastikhallar Köpcentra Lasarett Polis Rastplatser Samhälle Skola Systembolag Vårdcentraler NyheterRadio GotlandAftonbladet Dagens Nyheter Expressen Svenska Dagbladet |
Vann Visby kriget 1288, ingrep Magnus LadulåsPå många sidor har vi skrivit om inbördeskriget 1288 på Gotland. Kriget slutade med en förlikning mellan parterna (man kan alltså egentligen inte påstå att den en eller andra sidan "vann"). Detta sägs emellertid i Visbyfranciskanernas bok som fördes mellan mitten på 1300-talet till början av 1500-talet, där sägs:
"Samma år var det ett stor krig på Gotland mellan stadsborna i Visby och bönderna i landskapet, och de kämpade mot varandra i april månad tredje lördagen efter påsk, och stadsborna segrade. Till minne av denna händelse hålls en procession genom staden med den heliga Jungfruns bild. Till sist försonades de genom herr kung Magnus' förmedling och stadsborna fick tillstånd att bygga en mur runt staden". Ovanstående är såvitt mig bekant den äldsta källan till påståendet om att Visby vann kriget och att det ibland sägs att Magnus Ladulås "ingrep". Petrus de Dacias bok om Kristina från Stommeln som är äldre än Franciskanernas bok nämner kriget men han säger inget om hur det slutade, bara att det pågår. Nedan kallar vi här och var bönderna för gutar/gutarna och stadsborna för borgare/borgarna. Vi vet att parterna småningom ingick en förlikning, se Visby underkastelsebrev, och att Magnus Ladulås var skiljedomare. I precis hur många historiska skrifter som helst kan man läsa att Visby genom kriget uppnådde sitt mål att bli en fristående stat i staten, dvs frikopplad från det gotländska Alltinget, Gotlands dåtida riksdag, och att Visby liksom blev Hansestadt Wisby. Författare av sådana påståenden brukar motivera det hela med olika handelspolitiska mål och resonemang som inkluderar hela Östersjön och halva Europa - Lübeck, Sverige och Danmark, Hansan, Östersjövälde och andra liknande begrepp brukar vara i schvung i resonemangen. Det är i och för sig trevlig läsning men åtminstone för mig ganska svårbegripligt, även om det hela säkert är korrekt och riktigt på sitt sätt. Men vi skall fundera lite närmare på det där, lite konkretare. Som utgångspunkt för nedanstående resonemang tar jag att Visby faktiskt ville bli fri från det gotländska Alltinget och sköta sina förehavande själva utan att Alltinget kunde såväl i förväg som i efterhand upphäva borgarnas göranden och låtanden. Du får själv ta ställning till om denna utgångspunkt är vettig efter att ha läst sidan. KrigsanledningenOch kanhända är just detta anledningen till själva kriget, Visbys självbestämmanderätt, och ibland sägs ju att borgarna satte upp tullar, det skulle kosta att bedriva handel i Visby såvitt man inte var borgare själv. Om vi tar och tänker på det så kan förstås Visbys självständighet och tullar vid Visby portar vara uttryck för samma sak, dvs landets befolkning ville knappast betala tull, det är ju förståeligt, och inte heller ägde Visby självständig rätt att bestämma om några tullar överhuvudtaget. För att hitta en förklaring till inbördeskriget som går att begripa behöver vi alltså inte alls använda halva Europas handelspolitiska mål - Visby ville ha utökad bestämmanderätt över en viss plätt av Gotland och den införda tullen kan mycket väl ha varit den utlösande krigsanledningen. Om man så vill kan man säga att den i såväl tid som otid utskällde 1600-talshistorikern Strelow förklarar anledningen till inbördeskriget fullständigt korrekt (tull).(Fast nog är Snöbohms förklaring klämmigare (ur boken Gotlands land och folk, tryckt 1897: "Dess rika, dryga och stolta handelsmän och penningsfurstar, dess djerfva handtverkare, som bildade mäktiga skrån, sågo med ett visst förakt ned på bonden och ansågo sig stå på en högre ståndpunkt i samhället än denne samt ville inskränka hans fria handelsrätt, draga all utländsk handel till staden och betunga landtmännen med tullar och afgifter samt hindra och tillintetgöra landthandel, hvarjämte de inkräktade på böndernas närmast staden belägna jordar; men de frie, stolte odalmännen, som ej tålte att en kung skulle föreskrifva dem lagar, voro ingalunda sinnade att låta godtyckligt behandla sig av en hop krämare och handtverkare.")) Snöbohm anger också en lite annan anledning till kriget, fast det i slutändan är samma sak, dvs att Visby ville bestämma mer än vad Alltinget tyckte att de hade rätt till genom att omhänderha all utrikeshandel. Det där förekommer många gånger i Gotlands historia, skriftligt belagt flera gånger under senare århundraden, där borgarna begär av olika kungar att böndernas handel med utlandet i viss mån skulle förbjudas och därmed all sådan handel ske i Visby - borgarna till glädje och mellanskillnaden i fickan. Denna krigsanledning återkommer, dock lite annorlunda uttryckt, i Visby underkastelsebrev, men det är samma sak igen, dvs att borgarna ville bestämma mer än vad de enligt gutarna kunde. Där sägs nämligen att/av borgarna hade "fördrivit" de gotländsk bönderna (gutarna alltså). Det kan ju inte gärna i praktiken betyda att gutarna inte var välkomna att köpa och sälja varor av och till borgarna utan fördrivandet handlar nog om att borgarna ville hindra gutarna från att i Visby göra affärer direkt med utländska skepp och köpmän, såväl import som export. Det är väl ganska naturligt att borgarna ville tjäna mellanskillnad och det är väl lika naturligt att gutarna inte ville gå med på detta eftersom bl a Visbys ställning var helt beroende av de handelsavtal och handelsgårdar som gutarna hade ingått respektive ägde. Och därtill låg Visby under Alltingets jurisdiktion, och kanhända hade Alltinget medveten styrt en stor del av utrikeshandeln till Visby. Här kanske vi bör inflika att det i underkastelsebrevet står att borgarna hade fördrivit de "gotländska bönderna". Det låter ju som att borgarna redan där hade krigat med bönderna och vunnit, men om du tänker efter så räcker det förstås med att tre bönder förjagats ut ur Visby, reaktionen skulle ha blivit alldeles densamma. Ingrep Magnus LadulåsTill exempel den välbekante historieförfattaren Yrwing säger att Magnus Ladulås "ingrep" i inbördeskriget och ordnade upp det hela. Nu vet jag inte om det är hans avsikt är liksom indirekt hävda att Magnus Ladulås faktiskt hade makt nog att göra detta eller om det hela helt sonika är fråga om dåligt ordval.Tänk dig att kriget pågår, några slag har stått varvid landet Gotland har vunnit ett slag och Visby ett annat. Strelow, 1600-talsförfattaren, säger att båda parterna hade mäktiga bundsförvanter och att prästerskapet i Visby arbetade hårt för att förlika parterna. Något avgörande slag hade uppenbarligen inte kommit till stånd och inte heller lyckas man lokalt förlika parterna. Det är därför Magnus Ladulås utses till förlikningsman. I Visby underkastelsebrev sägs att Visby inte fortsättningsvis får hindra gutarna att ta kontakt med sveakungen, vilket sålunda Visby vid något tillfälle måste ha lyckats med. Landet Gotland inväntade hjälp av sina bundsförvanter svärdsorden i Livland medan Visby vände sig till sina speciella vänner, bl a Lübeck. Men det förefaller som att gutarna blev hindrade att också kontakta Magnus Ladulås. - Vad ville gutarna honom? Det är väl antagligt att gutarna försökte få honom som ytterligare en bundsförvant - Gutasagan säger ju att gutarna frivilligt hade gått under Svea konung. Mälardalen var, alldeles som i dag, en viktig marknad för såväl Gotland som Visby. Vad hade hänt om också svearnas kung hade gått med i kriget på gutarnas sida, dvs landet Gotlands sida, till skillnad från borgarnas, Visbys, sida? Det Visby riskerade var ju inte bara en egen viktigt marknad utan också att de som allierat sig med Visby kunde få obekväma nackdelar vid handel på den marknaden, och därtill bör Visby ha fått en rejäl nackdel om vi tänker oss fortsatt krig mellan parterna och svearna allierat sig med gutarna. Det var alltså klokt av Visby att låta Magnus Ladulås vara förlikningsman, och gutarna gnuggade säkert händerna ty Ladulås var ju deras kung på papper (se fredsavtalet, Upplandslagen som stadgar att svearnas kung var kung också över gutarna utkom först 1296) som man redan hade ett bilateralt handelsavtal med (parentetisk vill vi i förbigående säga att avtalet mellan svearna och gutarna oftast rubriceras som ett fredsavtal men att det i själva verket är ett rent bilateralt handelsavtal). I Visbyfranciskandenas bok står på latin att parterna: "et tandem reconliliati sunt per dominum regem Magnum", som översätts: "till sist försonades de genom herr kung Magnus förmedling". Texten säger alltså uttryckligen förmedling, inte "ingrep", och dessbättre behandlar Franciskanernas bok på samma sida en förlikning för ett krig mellan norrmännen och lybeckarna och andra sjöstäder, och det sägs att parterna småningom "försonades genom kung Magnus förmedling" - på latin: "ett reconciliati sunt per regem Magnum" - samma Magnus som skötte förlikningen mellan gutar och borgare. Den noggranne läsaren har förstås redan sett att det är samma uttryck som används. Något som är tänkvärt är att historieförfattare säger att kung Magnus "ingrep" vad gäller inbördeskriget på Gotland men att jag aldrig någonsin har sett att samma kung Magnus "ingrep" för att så att säga sätta parterna på plats vad gäller kriget mellan på ena sidan Norge och andra sidan Lybeck och de andra sjöstäderna. Vann Visby inbördeskrigetDet hävdas här och var i litteraturen att Visby vann kriget, t ex i den flertalet ovannämnda boken, Visbyfranciskanernas, men kan man egentligen säga så då parterna försonades genom att förlikningsavtal, som därtill kallas Visby underkastelsebrev emedan borgarna nödgas krypa rejält och betala stora belopp i krigsskadestånd.Det är givetvis möjligt att Visby vunnit samtliga slag som stod men att borgarna med tanke på vad som kunde hända fann det bättre att förhandla, men det kan lika gärna vara så att själva krigsställningen, så att säga, var oavgjord och att det var därför man ingick förlikning och det kan slutligen också vara så att gutarna hade det militära övertaget men att borgarna med tanke på läget fann för gott att Magnus Ladulås, gutarnas kung, utsågs till förlikningsman. Om du läser Visby underkastelsebrev, tycker du att Visby vann? Förefaller det som att gutarnas krigsmakt var slagen? Allra helst med tanke på att kungen ålägger borgarna att såväl vara tjallare som honom behjälplig vid krig om gutarna skulle göra uppror? - Jag tycker inte det, och därtill påstår jag att borgarna startade kriget. Uppnådde förresten Visby sitt mål? Finns det ett enda belägg för att tull infördes efter förlikningen, var det bara borgarna som fick bedriva handel i Visby? - Nä. Stora tankarVi skall göra som alla andra och lägga till lite stora tankar om handelspolitik i Östersjön osv, ty av någon anledning finns ju oftast inte detta Gotlands inbördeskrig med i de allmänna historieböckerna. Jag skall inte ge dig svaren, men tänk efter: vilka makter var det som krigade, vilka var de allierade, hurdan var Gotlands ställning för handel i så gott som hela Östersjön vid den här tiden? Törs jag påminna om att Stockholm är en dotterstad till Gotland?Jag vågar inte påstå att detta inbördeskrig med ty åtföljande förlikning hade någon jättebetydelse för Sverige, men jag tycker allt att det är långt viktigare för landet Sverige än det som brukar stå om krig på Gotland i de allmänna historieböckerna, dvs att Valdemar Atterdag intog Gotland anno 1361 (i litteraturen kallas förresten kriget Visby brandskattning medan Atterdag och samtiden kallade det hela för vad det var: Gotlands erövring). /text och foto Bernt Enderborg |
|