Pugh, Jojje och Loffe på Warfsholm 2006

Tillsammans med Janne (Loffe) Carlsson, Jojje Wadenius drog Pugh Rogefeldt av en lång och skön spelning på Warfsholm den 13 juli 2006. Kvällen var faktiskt lite svalare efter den senaste tidens olidliga värme, skönt, men den romantiska solen färgsatte som vanligt. Mycket folk, bra käk, bira, kanonunderhållning - kan det bli bättre?


En kvart före spelningen gick jag mig en sväng i environgerna. Det är vackert där! Och ifall du har läst vad jag skrivit om konserterna på Warfsholm tidigare så vet du att jag är väldigt positiv. Men kolla på kortet ovan (scenen till vänster). Det verkar vara fler som gillar att Pugh är på Warfsholm.

- Nä, jag har inte manipulerat kortet.


Jojje är en fena på guran. Killen är en ärrad rockare men han kan uppenbarligen annat också. Slutet på Surabaja-Johnny (tror jag att det stavas) drar bandet ut lite och jag antecknade helt hastigt rockjazz eller jazzrock.

Jojje spelade också ett par låtar själv. Han berättade att efter hemkomsten från staterna frågade folk överraskande nog efter hans barnvisor, och det var två sådana han spelade. Låten om masken Kalle vet jag inte vad den heter, den kanske heter så, men att han spelade "I dag är det skönt" hörde förstås alla visälskare.

Jag skall väl säga att lite annorlunda var det allt att spela barnvisor på en rockkonsert. Men innan han hade spelat visorna så var jag helt säker på att "Här kommer de stora killarna" från Kalles Klätterträd skulle dyka upp. Och då snackar vi ju rock på riktigt.


Det var säkert fler än jag som tänkte att Loffe var väl ovanligt. Och kanske kan man inte påstå att han spelade bombastisk rock med överdrivna trumsolon, men han kan uppenbarligen hantera sitt batteri. Ett foto till på honom:


Kortet tog jag alldeles innan de äntrade scenen. Jag sprang därtill på honom oförberedd en liten stund tidigare också. Och du vet hur det är när man träffar en kändis på några meters avstånd. Innan hjärnan har hunnit konstatera att detta egentligen är en vilt främmande människa som jag inte känner och bara har sett på TV, så har munnen sagt "tjena" som om det var en gammal kompis. Man vänjer sig liksom inte med kändisar, och guteinfo har därtill som policy att vi skall störa dem så lite som möjligt. De måste var utlessna på alla fotografer och alla människor som pratar med dem som bästa polarn - det bör på nåt sätt bli ensamt i längden.

Nog om sånt. Loffe passade i gänget, han spelade bra och därtill drog han några vitsar och lät sina sköna skratt höras.


En avdelning i konserten var att Pugh satte sig med gitarren och spelade själv. Och det var inte bara jag som uppskattade detta nåt enormt. En rockkonsert innefattar ju vanligtvis ganska mycket volym men när han spelar ensam på detta sätt så får man liksom höra grundrocken i killen - kanonbra! Han spelade Dinga linga Lena (publiken sjöng) men lite överraskande också den älskade Hog farm.

Det funkar! Det är det som är grejen. Han sitter där och ger rockkonsert med en gitarr. Han drog förresten av en Grymlingslåt också, vars namn jag inte är säker på - den kan heta "Mitt bästa för dig" men det är bara en chansning. Det är i alla fall den sköna låt som börjar "Du har ett sätt som jag inte har" osv.

Vi skall också säga att han trivs bra på Warfsholm, och Warfsholm trivs med honom. Han sa till och med att det var en ära att få spela och bugade sig djupt för publiken.

- Da! Rockstjärnan!?


Ett kort till för att du skall förstå hur bra det hela var. Ovan visade vi ju en bild där Gud föser undan molnen för att se bättre, men det är ännu värre.

- Jag ger mig fan på att jag såg Elvis också!

/text och foto Bernt Enderborg