Medeltidsveckans skådespel

Du vet väl att det där som Medeltidsveckan spelar upp i Visby med Valdemar Atterdags tunnor på torget och jungfruns förräderi bara är larv alltihop. Det är många under årens lopp som har påpekat det där, men eftersom det är den mest kända kvasihändelsen från Gotlands historia så används det hela om och om igen.

Grundarna eller uppfinnarna av veckan sa en gång att händelserna skulle högtidlighållas för att gutarna skall vara "stolta över sin historia". Brandskattningen av Visby i den form som visas av Medeltidsveckan är förvisso vacker men det är historieförfalskning i alla fall. Vi har skrivit en massa om detta förskräckelsens år 1361.

Två dagar efter slaget då danskar och tyskar mördade den gutniska republikanska armén, där Visby inte var med, träffades ett avtal mellan Visby och Atterdag som gjorde det möjligt för borgarna att fortsätta handeln precis som förut. Samtida anteckningar säger i klartext att Atterdag och många tyska furstar kom till Gotland och slog den republikanska armén och att de tog en stor skatt av såväl staden som landet. Det var ingen litet krigståg.

Det här är förstås omstörtande tankar för alla de som blivit vilseledda av storsvensk historieskrivning. Men fråga dig vem egentligen Valdemar Atterdag var, och efter lite forskning kommer du bl a att få reda på att hans syrra var gift med den tyska kejsarens son. Uppmärksamma också texten om Valdemars medhjälpare.

Råkar du förresten känna till namnet på Valdemar Atterdags dotter? Hon var den förste unionsdrottningen och hette Margareta. Hennes armé var på Gotland 1403-1404 och fick smörj.

Vi skall avsluta med att säga att parterna vid tiden för det som i dag kallas Visby brandskattning kallar hela krigståget för Gotlands erövring. Borgarna i Visby hade nämligen varnats i tid av den svenske kungen men inte fört detta vidare till republiken Gotland, och det är bl a därför mer än troligt att borgarna före den dansk-tyska härens landstigning hade träffat något form av avtal som innebar att staden Visby inte skulle ingripa i kriget, eller förhålla sig neutralt som rövarbanden ännu idag brukar säga.

Det som Valdemar Atterdag tillsammans med de tyska furstarna ville krossa var inte alls Visby utan Handelsrepubliken Gotland. Det är därför det av samtiden kallas Gotlands erövring, inte Visby brandskattning eller någon annan efterkonstruktion. Den värsta historieförfalskningen är dock att man låtsas att en jungfru av kärlek skulle ha förrått Visby till Valdemar Atterdag och till straff murar in henne i ett torn. I somliga sägner sägs det att hon kom från södra Gotland (det skulle alltså ha varit gutarna som förråde Visby och inte tvärtom) men oftast är hon dotter till en guldsmed.

Strunt är strunt,
och snus är snus,
om ock i gyllne dosor...

/text och foto Bernt Enderborg