Takstainarn i Lärbro

I Lärbro kyrka finns en gravsten över Nicolaus Takstens (han stavar Taxten), som dog anno 1274. Enligt sägnen var han i princip enväldig i socknen, prästen fick till exempel inte börja gudstjänsten förrän han hade kommit.

Emellertid kom han för sent till sånt där ibland, vilket svårligen retade de andra bönderna, som vid ett tillfälle förmådde prästen att börja gudstjänsten trots att Takstainarn icke var tillstädes. Strax efter kom han dock ridande med sitt folk, och då han fick höra att gudstjänsten redan börjat blev han rasande och högg ner prästen.

Enligt en annan sägen blev Taksteinarns översitteri slutligen odrägligt varför man gaddade ihop sig och slog ihjäl honom i hans hus så att "blodet satt på alla väggar, vilket sedan aldrig kunde utgå...".

Av denna behandling vart han ett spöke. Takstains gård i Lärbro finns kvar.

Sagan är inte sann

Läffler återger och översätter inskriften på gravstenen i Antiqvarisk tidskrift för Sverige, Del 21, 1864-1924, Wahlström & Widström, Stockholm. På latin står det:

"Mille ducento bis bino septuageno
in Martis nono obiit Taxten Nicolaus.
Qui legis hic, ora! Vitæ cito præterit hora.
Crimina deplora! Mors venit absque mora."

Detta betyder:

"Ett tusen (och) på det 274:e (året) den 7 Mars dog Nikolaus Taksten. Du, som läser här, bed! Snabbt förgår lifvets stund. Begråt (dina) synder! Döden kommer utan dröjsmål."

Att läsaren bör begråta sina synder, crimina deplora, betyder inte att Takstainarn var kriminell utan att han visste, liksom Lidfrid i Klinte, att Skärselden är vad som väntar. Det hela bör rimligen vara en uppmaning att sköta sig i jordelivet beroende på vad som väntar, inte att han varit brottslig, allra helst som han inte skulle ha blivit begravd i kyrkan om så varit fallet.

/text och foto Bernt Enderborg