Rambas ei Hajde

Nu kan jag inte påstå att jag har stegat runt i skogarna vid Rambas (eller Rannbas kanske) men nog ligger det lite ovanligt till ute i skogen med gutniska mått mätt.

Gotland är lite annorlunda på så sätt att man just aldrig bott i byar. I modernare tider har väl befolkningen klumpat ihop sig här och där men det är slående hur gårdarna är placerade på landet. Ofta kan man ju på fastlandet få åka ett par mil eller mer och så kommer det en by, sen åker man ett par mil och så kommer man till en by. Så ser det inte ut på Gotland, utan gårdarna, omkring 2.000, ligger jämt utplacerade med trevliga avstånd mellan, förutom förstås på de två stora korallrev som går snetvärsan över Gotland.



Men Rambas i Hejde ligger med våra mått mätt helt enkelt ute i skogen, halvannan mil från Allfarvägen.

Torpet är en brudgåva och tillkom 1840, och det var nog brudgummens arbetsgivare, står det i informationen därstädes, som skänkte tomten. Figuren till vänster är nog en senare innevånare; se kommentaren nedan.

Det du ser på bilderna ovan är emellertid inte själva torpet utan en utstuga som hembygdsföreningen har rustat upp. Om du ser dig omkring, traskar lite, så hittar du ruinerna av huset, av en ladugård som är relativt stor, brunnen som ännu fungerar och lite annat.

Nutidens moderna skövlingsskogsbruk har förvisso förändrat de omgivande skogarnas karaktär. När det begav sig och skogsbruket rimligare bör det ha varit djupa, mörka och susande skogar.

Det måste ha varit lugnt att bo där. Givetvis ett elände varje gång man skulle upp till sok'n för att köpa eller sälja, men att stå där på backen och hugga ved några dagar om året skulle nog lugna ner samtliga människor i världen.

/text och foto Bernt Enderborg