Medeltidsveckans innehåll

I februari 2004 kunde man i den gotländska dagspressen läsa att Medeltidsveckans kansli funderar på att få med slaget 1313 på Röcklinge backe i Lärbro i själva veckan. Det som nu firas under Medeltidsveckan (32) årligen är ju att gutarna krossades som självständig nation av Valdemar Atterdag och hans yrkesarmé - 1.800 gutar mördades utanför murarna medan Visbyborna som stängt till staden stod neutrala på sin mur och studerade utgången. Det är ju inte mycket att högtidlighålla för oss lantisar, men eftersom det råkar vara den mest kända händelsen under Gotlands långa historia så har man makabert nog funnit detta lämpligt att locka turister med samtidigt som vi gutar förväntas stå leende och vifta med flaggor. Nja...

Men nu har alltså Medeltidsveckans kansli börjat begrunda Röcklinge backe anno 1313, och det är bra mycket roligare eftersom då kom kung Birger Magnusson med sin armé till Gotland för att höja skatten. Det skulle han aldrig ha gjort. Ty svenska armén blev illa slagen, kungen tillfångatagen och gutarnas hövdingar funderade ett slag på att låta ta honom av daga.

Av kartläsande storsvenskar så har denna del av historien aldrig någonsin accepterats. Gotland skall ju enligt en överdriven tolkning av Gutasagan (Gutarnas krönika) vara ett svenskt skyddsland ty där sägs att "Siextighi marca silfs vm arr huert. þet ier scattr guta so at suiarikis cunungr fiauratighi marcr silfs af þaim siextighi. En ierl hafi tiughu marcr silfs" - Sextio mark silver vart år, det är gutaskatten, så att svearikets kung får fyrtio mark silver av de sextio, och han som är jarl skall ha tjugo mark silver. Att det lite längre fram står att så gick gutarna frivilligt under svea konung så att de kunde fritt och utan risk fara till alla platser i Svea rike utan tull och andra avgifter förklaras bort så gott det går, och så läggs tyngdpunkten i de storsvenska skriverierna på nästa mening där det sägs att: "hegnan oc hielp sculdi kunungur gutum at waita" - skydd och hjälp skulle kungen ge gutarna.

På grund av dessa meningar i Gutasagan så får man ofta läsa att Gotland var ett svenskt skyddsland, allra helst i sådana skrifter där författaren har lyckats intala sig att Östersjön i det närmaste var ett svenskt innanhav under vikingatiden. Men då måste man alltså först glömma bort att det var handelsrättigheterna gutarna ville åt, att skatten per år till svearnas konung ungefär var hälften av vad killen som ingick avtalet med svearna tog för att resa dit. Någon förhandling var det aldrig fråga om eftersom det gotländska alltinget (Gutnaltinget) redan hade bestämt skattens storlek. Vidare måste man glömma bort att uppgifterna om skydd och hjälp av sveakungen i sin helhet lyder: "hegnan oc hielp sculdi kunungur gutum at waita. En þair wiþr þorftin. oc kallaþin", vilket betyder att skydd och hjälp skulle kungen låta gutarna avveta om det påkallades och behövdes. I förbigående kan noteras att det är ordet "hegnan" som översatts till skydd, varför det inte betyder stängsel (ordnad marknadsplats) är inte gott att veta.

Innan vi hoppar över till nästa sida skall bara nämnas, för de som omfattar teorin om att Gotland var ett skyddsland, att år 1286 så omförhandlades avtalet med svearna. I den nya överenskommelsen sägs bl a att gutarna inte var skyldiga att vara med i ledungsflottan om de på grund av farhågor om att Gotland skulle anfallas var tvungna att stanna hemma och försvara sin ö.

- Skyddsland, jo så pyttsan heller!


För tullfria handelsrättigheter hade alltså gutarna gått under svea konung och betalade årligen en liten skatt (bara en bråkdel av vad fastlandssvenskar betalade). En av bestämmelserna i denna överenskommelse innebär att om det var osäkert om vem som var svea konung så kunde gutarna lägga årsskatterna på hög och betala ut dem när det var ordning och reda i kungafrågan (kanske borde det tilläggas att det inte alls står svea konung i Gutasagan från 1200-talets början utan svearikes konungar - suiarikis cunungr).

Under de svenska tronstriderna i början av 1300-talet med bl a Håtuna lek så måste detta ha varit fallet, dvs oordning i kungafrågan. Men de flesta menar av någon anledning att detta inte var anledningen till kung Birger Magnussons oanmälda besök på Gotland, dvs att gutarna hade underlåtit att betala ut skatten och lagt den på hög några år och att kungen nu ville den. Nåväl, enligt Visbyårsboken (samtida munkskriverier) så startades krigståget från Söderköping för att genomdriva en skattehöjning.

Vi gutar, som emellanåt hänvisar till en bok från 1600-talet av en präst i Vall vid namn Strelow, säger i enlighet med den att svenskarna fick ordentligt med smörj för ett så oefterhärmligt tilltag. Men att svenskarna blev slagna står alltså också i Visbyårsboken. Emellertid säger en någorlunda modern forskare som Yrwing i sin bok Gotlands Medeltid att enligt Visbyårsboken led konungen visserligen nederlag men fortsätter: "vilket synes oförenligt med den höjning av tribut och ledungslame, som framstår som ett faktum genom ett av Olaus Petri refererat dokument, numera förlorat, samt en urkund om att skattehöjningen upphävts 1320".

De samtida munkarna och därtill den senare Erikskrönikan meddelar att unisont att svenskarna fick stryk, och det måste alltså omedelbart förklaras bort ty det kan ju bara inte vara möjligt, allra helst om man tror att Gotland var ett svenskt skyddsland. Yrwing påstår vidare att Visbyårsbokens uppgifter är beroende av Erikskrönikan som präglas av en negativ tendens gentemot konung Birger Magnusson samt att det finns en urkund från 1320 om att skattehöjningen upphävts, varefter naturligtvis förklaras att Visbyårsboken därmed mister sitt källvärde, dvs den källa som säger att svenskarna fick smörj på Röcklinge backe anno 1313.

- Ett papper Olaus Petri påstår sig ha sett, negativ tendens mot kungen i Erikskrönikan, senare urkund om upphävning - det är rätt klent material att dra slutsatser från. Enligt undertecknad kan det inte gärna finnas anledning att ifrågasätta Visbyårsbokens källvärde på dessa grunder, dvs att svenska armén under Birger Magnusson blev slagen.

En annan rolig sak som kunde firas under Medeltidsveckan är när Sören Norrby 1524 bör ha skrattat på sig åt svenska flottan som på uppdrag av Gustav Vasa skulle slänga ut honom från Visby slott. Norrby lyckas nämligen redan första kvällen ta ett av skeppen och la därmed beslag på svenskarnas ammunition - krut och kanonkulor - och när slottet skulle börja beskjutas visade det sig att det var Norrby som hade nästan all ammunition.

Svenskarnas anförare, Berend van Mehlen, Norrbys gamla kompis, verkar faktiskt ha skickat en bestickning för att be Norrby lämna tillbaka det han tagit. Norrby svarade tillspetsat ungefär att "Jovisst, jag skall bara ladda först" samt att svenskarna framöver inte behövde ha ett sånt omak med att få in kanonkulor till slottet, han hade redan sådana, och om de därtill skulle ha tillbaka dem så var ju alltsammans onödigt.

De vredgade svenskarna uttänkte då krigslisten att skicka in ett brinnande skepp i Norrbys flotta, som låg för ankar nedanför slottet, och därigenom tillfoga slottsherren stora förluster. Sagt och gjort. Emellertid lyckades svenskarna bara sätta eld på ett av sina egna skepp, och när några andra strök för nära under själva krigslistens utförande blev de skjutna i sank från slottet.

Sören Norrby hade nog rätt roligt åt svenskarna på detta deras krigståg till Gotland. Men som alltid tog det roliga slut alldeles för fort. Gustav Vasa kallade nämligen rappt hem sin flotta och armé till de trygga svenska kusterna.

För de fastlandssvenskar som kan tänkas tycka att ovanstående är skrivet på ett alltför raljerande sätt, påminner vi om att skrattet nog fastnade i halsen på Visby ty 1525 blev staden intagen och halvt om halvt nerbränd. I och för sig av lübeckarna - Sören Norrby var inte där för han hade intagit Blekinge och halva Skåne - men ändå.

Ibland får vi höra att vi kanske inte borde skriva om såna här saker - vad är det för trevlig för folk som vill åka hit att höra att deras anfäder blivit ihjälslagna eller utskrattade. Men kom ihåg avtalet. Svear är alltid välkomna! Du behöver inte ta med dig armén eller flottan.

/text och foto Bernt Enderborg