Ängen, Eskelhem socken
Ungefär mitt emot kyrkan i Eskelhem finns ett vackert hävdat änge, som kallas Prästänget eller Maldes änge (uttalas Malsänge).
Som enda undantag på Guteinfo tog jag mig inte tid att vandra genom hela änget utan bilderna är tagna utifrån vägkanten strax vid informationsskylten för Eskelhem, som för övrigt säger att på våren finns där "fagningsblåmmor (vitsippor), mandelblom och gullvivor, ögontröst och orkidéer som Brudsporre och S:t Pers nycklar under björkar, ekar och askar".
Vägen från Malsänge och framåt är skön och hela Eskelhem är ett grönt och vackert samhälle.
Som alla vet samlar flickorna sina sju blomster till Midsommaren i de gutniska ängarna att drömma den framtida brudgummen, men för Eskelhem, säger informationsskylten utanför Prästgården, bör flickorna vara på sin vakt. En orolig far i Mästerby lät en gång säga till sin tös att hon skulle: "Akta sig för Eskelhem. Där är dom rödhåriga och arga."
- Nu vet du det också! I Mästerby bor förresten bara rättfärdiga människor.
Och för att ytterligare förarga folk i Eskelhem kan man ju alltid säga att ordet "Malsänge" skulle kunna tydas som "Språkänget", "Berättelseänget", "Pratänget" eller något åt det hållet. Och det låter ju trevligt, men folk i Yskilaim borde kanske lära sig av dito i Habdum, ty där förefaller de ha trevligare än att pladdra, se Nya ord.
/text och foto Bernt Enderborg