Kåseri, Annorstädes socken
Vid Gutamålsgillets årsmöte på Borgvik den 29/8-1999 framgår att gillet tycker att man borde ha tvåspråkiga vägskyltar på Gotland:
1) en med vad som sägs vara det svenska namnet
2) en annan där det står vad det heter
Anledningen till detta - att man också vill ha svenska namn - är, tror jag, att man måste prata med den statliga myndigheten på ett underdånigt sätt, tas på rätt sätt eller nåt åt det hållet, eller kanske nån sorts 40-talistsmörja om social kompetens. De använder ett exempel från Irland där skyltarna är tvåspråkiga.
Men jag har alltid funderat på hur vi gutar skall lyckas hitta på fastlandet. Om en granne säger att han har varit i Nöicauping och att det borde jag besöka, hur i faderullan skall jag lyckas räkna ut att det står Nyköping på de svenska skyltarna. Det borde vara ett rättvisekrav att också gutar kan ta sig fram på fastlandet obehindrat av språkliga barriärer.
Guteinfo, som inte sticker under stolen med vad vi tycker, anser att inte bara skyltarna på Gotland borde vara tvåspråkiga utan samtliga skyltar i Sverige. Hur skall vi kunna hitta till Stuckgard när det står Stockholm på skyltarna (det är lättare i Tyskland där det åtminstone står Stuttgart). Och ta t ex Norrland. Om man blir bjuden på skidresa till Norrland så kommer samtliga gutar att på utsatt datum stå vid den medeltida kyrkan i Norrlanda och kika efter åkbara fjäll. Ta och döp om det där! Det går ju inte att hitta. Tänk på alla stackars pjäxförsedda gutar som står i Norrlanda och kliar sig i huvudet.
- Tycker du att det verkar dramatiskt? Okej. Vi är nöjda om vi underdånigast kan få vägskyltar där det står vad våra orter heter. Det kan ju näppeligen vara svårare för en fastlänning att hitta till Amynde, som i dag stavas Närsaker men egentligen heter Saigräum.
Det jättekonstiga i alltihop är förstås att socken Östergarns svenska namn är Austagan, men att det står Östergarn på skyltarna. Varför då?
/text och foto Bernt Enderborg