Historia, Visby socken
Vem vann inbördeskriget på Gotland 1288 mellan Visby och landsbygden? Det vanligaste är att man pekar ut Visby som vinnare. Anledningen till detta är nog att i de bevarade anteckningarna från Franciskanernas säger att just detta var fallet och att segern firades med att man årligen tågade runt i Visby med den förgyllda skulpturen av S:ta Maria.
Men för oss som har svårt förstå att kanske en tiondel av befolkningen med dåtidens krigsattiraljer kunde vinna över den numerärt överlägsna och bra mycket rikare landsbygden förefaller utgången inte given. Det dokument som blev resultat av freden är bra konstigt om Visby segrade. Och för att eventuellt dagens stadsbor inte skall tycka att vi lantisar bara håller på och tjatar, skall jag säga att senast min farfar hade en gård vid Bingeby, alldeles under dagens hyreskaserner några hundra meter öster om ringmuren.
Men när man läser den urkund, Visby underkastelsebrev, som blev resultatet av den svenske kungen Magnus Erikssons medling mellan stad och land blir man mera tveksam, t ex varför fick "vinnarna" betala krigsskadestånd?
För att ordna Kristina av Stommelens jordiska tillvaro försökte man få henne till konventet på Gotland, alldeles så som Petrus de Dacia lyckades få hennes yngre bror (Sigvinus eller Gerard som han kallades i Sverige) antagen; Sigvinus var förresten källarsven för konventet i Västerås några år. Emellertid tvingas Petrus skriva till Kristina och tala om att hoppet att få henne till Gotland inte var särskilt stort eftersom det detta år rasar ett stort krig på Gotland mellan staden och landsbygden.
Petrus de Dacia var prior i dominikankonventet som hade S:t Nicolai till kyrka (det går ännu att se spåren av brödernas bostäder på den norra delen av kyrkan, bilden ovan). Det är också lika tydligt att Petrus inte säger ett ljud om vem som "vann" kriget, han säger bara att det har rasat.
Petrus som skriver på latin använder presens om kriget, dvs det "rasar", det pågår. Den 9 september skriver hans forne reskamrat Folke (Volcinus på latin), också gotlänning, och meddelar Kristina att Petrus har gått bort. Men redan den 9 augusti 1288 utfärdas det som kallas Visby underkastelsebrev.
Franciskanernas samtida Diarium säger att fältslagen stod i april. Någon gång mellan april och augusti gick alltså Petrus bort, Folke säger i brevet till Kristina att han gick bort i "fastan".
Underkastelsebrevet säger att Visby förorsakat kriget. Visby stads föreståndare, som skrev på underkastelsen, säger att de felat mot sin herre, svears och götars konung, på så sätt att de: "hafva omgifvit vår stad med murar och, genom att fördrifva de gotländske bönderna, åstadkommit något oväsende och förnärmat det kungliga majestätet"
- Men om det var Visby som vann, varför skulle Petrus inte ha haft någon möjlighet att ta hand om Kristina?
/text och foto Bernt Enderborg