Kåseri, Burs socken
Vårt folkslag kallar sig själva gutar fastän fastlandssvenskar i många, många år har försökt införa beteckningen gotlänningar. Varför man håller på så vet jag inte, det är väl något standardiseringsvansinne som vanligt i stil med upplänning, värmlänning, skånlänning osv.
Att vi gutar så envetet håller fast vid ordet gutar beror nog på att "länning" betyder något för oss. När vi talar om länning eller länningar så menar vi utgamla landningsplatser för båtar, se bilden ovan som visar länningar vid fiskeläget Tomtbod i Burs. Men det gäller kanske inte de fastlandssvenskar som har hand om Gotlands kulturella frågor i Visby (nu tror dom att jag är en stollig lokalpatriot som inte tycker om fastlänningar, så är det inte, utan det jag i själva verket undrar är varför det är så få gutar på såna skattefinansierade tjänster).
Jag vet inte om "länning" betyder nåt i andra trakter, men ordet gotlänning blir alltså konstigt för oss. Vi skulle utan vidare kunna anta att ordet värmlänning är ett båthus, att upplänning har med himmelriket att göra och att en smålänning inte är avsedd för större båtar.
- Vill Ni vara så bussiga och sluta använda ordet gotlänningar.
Ibland hör man att man för att vara en "riktige gute" så skall man ha tre generationer gutar bakom sig. Men sånt strunt är det ingen som bryr sig om. Det finns i och för sig en bestämmelse i Gutalagen (§ 14), Sveriges äldsta lagbok: "Ingen oäkta son kan göra sig god till arv, utom i det fall att han har äkta gotländsk både fader och moder, och han styrke då med skrift i ättarskrå, att tre efter varandra äro alla gotländska." Men det har inget att göra med huruvida någon är äkta gute eller inte utan är en arvsregel för att hålla jordegendom kvar inom en viss släkt, en kvarleva från ättesamhället.
Är du skattskriven här så är du förstås riktig gute. Och ifall du inte råkar vara skär som en gris så har det ingen som helst betydelse. Du är välkommen att älska Gotland du också, vi kommer att älska dig. Här kan du förresten läsa lite om namnet Gotland.
/text och foto Bernt Enderborg