Fiskeläge, Väskinde socken
Knappt en mil norr om Visby ligger Själsö fiskeläge som fram till åtminstone 1960 stavades Skälsö, uttalet dock detsamma, och såväl Själ som Skäl i ordet betyder Säl.
Norr på i den lilla viken porlar en bäck som söker sin väg fram från klinten som omger denna del av Gotlands kust, klinten som på många ställen reser sig som en 30 meter hög vägg direkt ur havet; det är bara att besöka Brucebo naturreservat eller Bygdeborg strax söder om fiskeläget för att få en uppfattning om detta; man ser fiskeläget från båda eftersom Bygdeborg ligger i Brucebo.
Naturen talar också om, kusten norrut på bilden, att bokstaven ö i namnet Själsö har sin förklaring - det har varit en ö på vikingatiden eller så. Väldiga stormar på 1300-talet täppte förresten till Gamle hamn på Fårö, se S:t Oles kyrka och kanske också den ursprungliga inseglingsränna till Västergarn, se Vikingarnas Västergarn, som därmed inte alls behöver någon förklaring i konkurrens mellan Visby och Västergarn. Klinten längst bort på bilden ovan heter nog Lusklint.
Några bodar är av den gamla typen, sovbodar, med väggar av kalkflis och skorsten kan vara ända från 1700-talet, de andra träbodarna var nog en gång i världen avsedda som redskapsbodar, men jag tror inte att turister har slagit klorna i dessa vackra bodar.
Ett par gamla snipor ligger vid fiskeläget och kan andas ut efter sin långa resa, från vädervana nävar då de byggdes till den trygga hamnen vid helvetesstormar.
Den lite modernare betonghamnen har måhända inte så många år på nacken, 1976 om jag ser rätt, och initialerna B.P. kan måhända vara eldsjälen Pettsson som är borta nu men jag träffade hans grabb på invigningen av Barlingbo byggeri, sista bilden.
Ett rejält ankare ligger ut mot havet, en gåva från Visby hamn 1950, och talar om vad platsen betyder. Det är en besynnerligt bra symbol, se Näs kyrka, fast jag är inte säker på att alla på platsen uppfattar den som kristen; det är som bekant modernt att vara ateist, i alla fall om man aldrig har suttit på havet i en liten båt vid väder, kanhända Laurins konstverk Den gamle och havet kan vara en påminnelse om detta.
Vi skall avsluta denna sida om Själsö fiskeläge med en vacker svan som simmade stolt i vad man nog kan kalla den inre hamnen. Svanen får vara en symbol för den vackra platsen och en liten trevlig dam jag träffade vid mitt besök den 16 april 2014. Hon överraskade mig, ty jag hade kaffe med mig i en termos och satte mig på piren längst ut mot havet för att njuta en stund, kika på de vackra bodarna och låta tankarna tänka sig själva. Jag såg henne inte först men efter en liten stund fick jag syn på att hon satt bara tio meter från mig, på utsidan av piren och njöt Gotlands vårsol och fiskelägets oavbrutna lugn. Jag bjöd på kaffe, men hade ingen extra mugg varför hon inte kunde få kaffe, och hon berättade att hon bodde i en stuga en bit upp i backen och hade flytt Stockholms larm och dån för att få andas som en människa.
Och det tror jag är allt. Att en stund få "andas som en människa", höra tankarna och låta Själsö ge rätt tonart.
----
Vill du ha mer och praktisk information om hamnen så kika på deras utmärka hemsida: Själsö Hamnförening.
/text och foto Bernt Enderborg