Historia, Fardhem socken
I korportalen på Fardhem medeltida kyrka finns en 1100-talsskulptur som ingen säkert vet vad den föreställer. Det är en ridande figur som håller något slags ringar i händerna. Hästen ser ut att trampa på folk som verkar sköta om gravvårdar eller har vapen i hand.
Folk som rider med liknande ringar och folk i procession med samma sorts ringar finns bl a också på en bildsten daterad till 700-800-tal.
Erik Nylén tar upp dessa ringar i boken Bildstenar (ISBN 91-7400-071-3, Barry press förlag, Visby 1978) och försöker förklara dem med sagor från Island som är hundratals år yngre, dvs bildstenarna och kyrkan i Fardhem fanns långt före sagorna skrevs. Givetvis tar Nylén upp Sviagriss, "en slags svearnas nationalsymbol, som skulle ha tillhört den från guden Yngve Frej stammande kungaätt, vilken styrt landet till slutet av 1000-talet", möjligen som ett försök att beskriva ringens symbolvärde.
De isländska sagorna och svearnas nationalsymbol har fantastiskt lite med Gotland att göra. Och ringens symbolvärde är urgammalt - den fanns som symbol redan hos egypterna, sumererna, kineserna tusentals år före någon enda människa visste något om Island eller svearna (se Symboler av J.C. Cooper, ISBN 91-37-09105-0, Helsingborg 1989). För att vara rättvis så skall det dock påpekas att Nylén säger att ringen har tusenåriga traditioner men han gör det i förhållande till "Som kultföremål ingick den i det forntida blotet och tycks då haft minst tusenåriga traditioner."
En ring har, säger Cooper, "i viss mån cirkelns symbolik som evighet, kontinuitet, gudomlighet, liv. Den står också för kraft; värdighet; härskarmakt; skydd; delegerad makt; fullbordan; cyklisk tid".
Om vi knyter an till Coopers symbolvärden och slipper den surmulne Egil Skallagrimssons ögonbryn då han till en början inte fick någon ring av Englands kung, om vi slipper Sviagriss och varför inte också Draupner (Odins ring, som ynglar av sig), så ger ryttaren med ringar i Fardhems kyrka än helt annan historia än de uttjatade tolkningarna från isländska sagor.
Vad kan skulpturen tänkas betyda
Kyrkan i Fardhem var den tredje att byggas på Gotland säger Gutarnas Krönika, i skrift omkring 1220: "Siþan warþ þriþi gar a landi j farþaim j sunnarnasta þriþiungi" = sedan var den tredje gjord i landet, i Fardhem i sunnersta tredingen (som i dag kallas Sudret, Suder treding).
Vidare stadgar Gutalagen om mandråp: "Om så illa kan hända genom fiendens råd, att en man råkar dräpa en man, då skall fly med honom hans fader och son och broder. Om ej dessa finnas, då skall fly med honom de närmaste fränderna i fyrtio dagar till en kyrka, som alle män hava tagit i helg, det är Fardhem och Tingstäde och Atlingbo".
Att Gutalagen stadgar att mördaren skall fly tillsammans med sin far, sina bröder och sina söner beror på blodshämnd, dvs rättigheten att saklöst slå ihjäl någon närstående till mördaren (öga för öga, tand för tand, se om Rodfos). Blodshämnd kan i förlängningen leda till massor av mördande i hämndsyfte och därmed till ett fullständigt odugligt samhälle - så kan vi inte ha det.
Fardhem kyrka var alltså en kyrka som hade tagits i frid av alla män, mördare kunde vara där i 40 dagar utan att riskera att bli ihjälslagen av den mördades fränder (sen skulle en fridkrets dras, en banda eller bandu - det finns fortfarande ställen på Gotland som kallas Bandu - och om jag tänker på det så finns det en varpaförening som kallas Banda, men varifrån de kan ha fått det namnet är inte gott att veta). Rättsinstitutet Bandu är lite komplicerat, se Vatu bandu.
Nåja. Gutalagen var gällande rätt på Gotland då skulpturen, eller reliefen, utfördes. Om nu, som Cooper säger, ringar symboliserar skydd och delegerad makt, så är det en naturlig symbol på Fardhem kyrka. Det var ju där man kunde få skydd från blodshämnd i enlighet med vad samhället bestämt, dvs "som alle män hava tagit i helgd".
Här är den nedre delen av skulpturen. Man ser hur hästen trampar på folk som verkar sköta om gravvårdar och/eller har vapen i hand.
Sammantaget blir alltså skulpturen en ganska lättfattligt symbol för att samhället, alla män, har satt stopp på blodshämnd som rättsinstitut och visar också varför så har skett. Ryttaren som trampar ner folk talar om att samhället har för avsikt att sätta kraft bakom orden, som alltså visar sin härskarmakt genom ringarna men också att envar kan söka skydd i denna kyrka.
Ryttaren med ringar i händerna som trampar ner folk med vapen i hand ovanför gravar är en enkel och tydlig symbol för alla som känner till att man i Fardhem kyrka kan söka skydd mot blodshämnd. Det gjorde gutarna när det begav sig, till skillnad från dagens historieboksförfattare som i stället känner till Odins ring, Sviagriss och annat sånt som förmodligen inte har ett skvatt med Gotland att göra.
/text och foto Bernt Enderborg