Kåseri, Annorstädes socken
Trots att snön täcker gräsytorna vid Östergravar, mer än på länge, och trots att himlen väger blytungt sitter småfåglarna envetet på morgonkvisten och sjunger hit våren. Dom vet vad dom gör.
Uppe på utkiksplatsen på Klinten ser molnen än värre ut. Det är skitvinter och skorstensstad, som Strindberg skulle ha sagt, fast nuförtin är sotande skorstenar utbytta mot centralvärme och ingen behöver tvätta sig i iskallt vatten. Tornen av Drotten och S:t Lars tiger. Dom bara står där strax nerför Stortorget och förorsakar strider bland lärda män. Hur stora "ransoner" stal samvetslösa borgare ur kyrkorna vid den danska reformationen? Har man hittat en skatt i murarna till Drotten?
En reva i molnen tänder fattigmanshusen bland miljonärerna. På Klinten är inte särskilt mycket från 1200-talet eller så, det brukar vara en 4-500 år nyare - småkåkar för den fattiga arbetsklassen som med magar stinna av rovor säkert ibland funderade på varför prästerna förde oväsen med klockorna i S:ta Maria.
Men visst ser jag sprickor i molnen ovanför skampålen mitt emellan träden på Klinttorget. Det blå är allt bra mycket större än molnen i alla fall. Den kommer nog. Jag hör fåglarna på morgnarna och förnimmer doften av blommande vitsippor i tankarna.
Du borde titta förbi. Det är som Pippi Långstrump.
/text och foto Bernt Enderborg
Vägbeskrivning
0