Kåseri, Annorstädes socken
En och annan tyckte före filmen att gutarna och Gotland på nåt sätt hörde hemma i sagorna om Maktens ring. Här var det så konstigt, så många minnesmärken från gångna tider, ett sånt övermått skatter och en sån skön natur med gigantiska bronsåldersrösen, enorma fornborgar och hundratals skeppssättningar.
De storslagna vyer över berg och djupa dalar som presenteras i filmen finns emellertid inte på Gotland. Och inte heller tror jag att Tolkien har tänkt särskilt mycket på vikingar och annat när han skrev sina böcker, utom i förbigående, ty i det stora slaget utanför Minis Tirith vände vinden och Aragorn kom seglande uppför floden med erövrade fiendeskepp medan Rohorims ryttarfolk under ledning av den nya kungen Eomer med samma fana som Medeltredingen på Gotland - en vit häst på grön botten - slogs på andra sidan av slätten.
När det sista stora anfallet tar sin början skriver Tolkien bl a: "Mot öster red Dol Amroths ridderskap och jagade fienden framför sig - trollfolk, variager och orcher som hatade solens ljus."
Våra vikingatida förfäder placerades alltså på fel sida i det stora kriget. Det kan vara kul för norrönt folk att begrunda, om man nu tror sig vara närmast till Dunedains hårdföra stam, ty varjagerna marscherar under Saurons fana i Sagan om Ringen.
Ps. Alla vet att gutarna som fana har en vädur, men den var nog Sudrets symbol från början men upptogs senare för hela Gotland. Medeltredingen hade en häst och Nordergutarna en ek. Ds.
/text Bernt Enderborg, foto Carin Olofsson