Saga, Visby socken
Strelow säger i sin Guthilandiske krönika anno 1600-talet om Valdemar Atterdags brandskattande av Visby 1361 bl a att:
"Siden röfuede hand alle Kircher och Closter deris Sölff, Guld oc dyrebare Steene fra, som hand alle vegne aff Billederne lod udgrafue, besynderlig i Vor Frue Kircke, de to Carbunckel steene, som sade i Muren, som steden i Muren endnu baer vidne om, huilcke om natten skinede saa klare som Solen om dagen, och vagade huer nat 24 Vecter om samme Kircke, ingen at gaa der ofuer efter Soelens Vndergang ved deris Liffs fortabelse".
Snöbohm säger 1871 i en fotnot i boken Gotlands land och folk: "Hvad åter beträffar de mystiska karbunkelstenarne uppgifver folksägnen, att de sutit icke i S:ta Maria eller Vårfrukyrkan utan i stenrosetterna på den höga gafvelmuren af S:t Nicolai kyrka."
Stenrosetterna på S:t Nicolai är just jämt vad som syns på bilden ovan. Rosetterna är alltså skapade efter att Valdemar Atterdag lade beslag på Karbunkelstenarna som höll vakt nätterna genom och vilka kostade den livet som vågade trotsa dem.
Det är alltså många nattugglor i dagens Visby som har Valdemar Atterdag att tacka för sitt liv.
- Visste Du det?
Det är inte många som vet vad en karbunkelsten är för nåt? Var får man tag i såna?
De här omtalade karbunkelstenarna kommer från havets djup och ägdes av ett besynnerligt djur, som om nätterna steg upp ur havet och lekte med en stor klart lysande sten på så sätt att det kastade upp den högt i luften för att sedan fånga den igen. En gång slog emellertid stenen ner hårt i backen och sprack i två delar.
Folk i Sundre lyckades bemäktiga sig dessa två hälfter och murade in dem i kyrkans södra vägg. Men av någon anledning så fördes stenarna till Visby varför Sundreborna lagade hålen med två kvarnstenar. Du kan när som helst åka ut till Sundre kyrka och titta på kvarnstenarna, fotot ovan är därifrån.
- Saga?
- Nej visst inte. Varför skulle de ha använt sig av runda stycken då de byggde kyrkan på 1200-talet?
Fram till 1917 förekom karbunkelstenar i Bibeln. Det stod i Hesekiel 28:13 bl a:
"I Eden, Guds lustgård, var du, höljd i alla slags ädelstenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd."
Riktigt vad det där handlar om vet jag inte men i Bibeln 2000 är karbunklarna i texten utbytta mot rubiner, varför det bör ha varit ett härligt rött ljus då karbunklarna satt kvar i S:t Nicolai. Och det där kan man förstås ha tankar om. Var det vackert ljus i Visby som i Eden eller var ljuset måhända likadant som i Red light district? I förbigående påminner vi om att flickorna byggde sig en egen kyrka, S:t Mikael, och i litteraturen förundrar sig Röde Orm över Muntra skökor i gutarnas vi.
/text och foto Bernt Enderborg