Naturreservat, Gammelgarn socken
På en pinne strax bredvid informationsskylten i södra änden av reservatet fanns den 26/8-2013 närmare sju på kvällen ovanvisade skapelse, ett temporärt konstverk i förbigående. Ibland tycks det mig som att folk som passerar dessa underbara platser inte kan låta bli att lämna något efter sig, små konstskapelser här och var.
Här är en bild söderifrån över skogen, som har fått stått orörd sen 1920-talet, och den spröda sandheden; den lilla stugan vet jag inte vad det är för något.
Naturreservatet är 42 hektar stort och ligger norr om Sjauster och söder om fiskeläget Grynge, liksom bredvid och ovanför sandstranden vid Grynge.
Större delen av reservatet är bevuxet med barrskog, och det går en bra stig i den övre delen; gå in vid skylten Danbostigen vid badplatsens parkering och fortsätt söderut.
När man går skogsstigen så blir det lite trollkänsla bland ormbunkar, blåbärsris och skägglavar, skogen är tät på sina håll och eftersom träd som faller får ligga kvar så är det lite vildmarkskänsla, men Gotlands snälla och varma vildmark vill säga, och bara max 150 meter från det alltid närvarande havet.
Det är en vacker stig men nog inget för folk som har svårt att ta sig fram; på sina håll får man känslan av att så här såg det ut på järnåldern där folk traskade vägen fram.
Efter någon kilometer kommer man fram till en liten backe där några raukar står och man ser den lilla stugan från kortet ovan och det blå havet.
Strax söder om stugan slutar reservatet bland lite klippor, och här hittar du lite av Gotlands konstiga älskade natur, se Midgårdsormen eller Ouroboros.
Ett av de stora reven som går på snedden över Gotland dyker här. Nytt landskap, nya raukar mejslas fram i strandskvalpet, dom kommer. De små hålen är lämningar efter små stenar som har legat och rullat och rullat eller så är det mjukare fossiler som har sköljts bort, så här:
Hela klippan är full av små hål.
Men det är inte bara kalk, också stenar kvarlämnade av istidens mangel ligger och gör så gott de kan vid strandkanten. Det finns grå stenar, randiga stenar, granit och allt möjligt som inte finns naturligt i Gotlands berggrund.
Också Gotlands kritvita och mjukt slipade benknotor ligger i öppen dag. Det är en våldsam skillnad på istidens hitsläpade stensorter och Gotlands vita berg.
På väg tillbaka nästan vid strandkanten ligger en bred, flack och öppen sandgräshed. Det är inte många växter som klarar näringsfattig sand, främst lavar och mossor och gräs och halvgräs, som borsttåtel och sandstarr. I maj blommar fältsippor i massor, vars fruktsamlingar under försommaren ser ut som små silverskimrande fjädervippor.
Obs! Sandgräshedens tunna växttäcke skadas ytterst lätt av tramp. Gå på stigen!
Närmast havet övergår sandgräsheden i en låg stranddyn (inte på bilden ovan, se stranden) där växtligheten är högre och domineras av sandrör och strandråg men har sällskap av bl a sandsallat och strandvial. Längst ut på den övre delen hittar man salttåliga växter som saltarv och marviol.
Ännu lite till
Vid mitt besök den 26 augusti närmare sju på kvällen hörde jag ännu barn leka och skratta vid stranden borta åt fiskeläget till. Det är verkligen underligt att inte flera är på Gotland i augusti och upplever värmen, glädjen, naturen och stjärnhimlen. Och Danbo är verkligen en promenad!
Och ännu lite till
Gustaf Larsson, som ibland kallas Gotlands nationalskald, blev en gång tillsammans med fru och vänner bortkörd från fel sida stängslet på Danbo. Det ledde till hans enda protestdikt:
Vem söks
"Vem söker ni?"
- De skär i märg och ben
tre ord av smått förakt,
tre ord av sten.
De stinger i mitt hjärta,
de hettar i mitt blod
där vi går på fäders mark
vid Danbod.
"Vem söker ni?"
- Förlåt oss att vi stör!
Detta är VÅR strand
Herr direktör.
Ps. Denna sida är en omarbetad faktatext vid har fått av Gotlands Länsstyrelse - vi tackar Länsstyrelsen så fint vi kan. Ds.
/text och foto Bernt Enderborg