www.guteinfo.com
Stenmästare, medeltida skulptur
Guide, Annorstädes socken


Hegvald, Byzantios, Majestatis, Globus, Sigraf, Egypticus

Det är Johnny Roosval som ligger bakom mycket av den konsthistoriska undersökningen av Gotlands medeltida kyrkor, och det är han som har namngivit olika stilar eller mästare.

Vi har endast två namn på medeltida stenmästare, varav ett inte är riktigt säkert, Hegvald och Sigraf, medan för resten av kyrkornas yttre och inre utsmyckning används anonymnamn för olika stilar, eller verkstäder, byggnadshyttor, som t ex Byzantios och Majestatis, dvs något särskilt utmärker deras stenkonst som berättigar till just detta namn. Och givetvis har senare tider studerat vidare och bl a skapat nya uppdelningar, men det är alldeles för mycket, och svårt, att redogöra för allt detta varför denna sida bara i tidsordning tar upp de vanligaste namnen.

Det är Hegvald och Byzantios som är allra häftigast, de kommer med nya saker till Norden, och verk av dem är sålunda sevärdheter i hela världen. Globus som har lärt av föregångarna är också egensinnig, smart annorlunda.

Hegvald, Hegwald, Hegwaldr - 1100-talet


Hegwaldr

Bilden ovan är från dopfunten i Vänge kyrka.

Hegvald var verksam mellan 1090 och 1130 skapade en till hälften gammalnordisk (gammalgutnisk) och till andra hälften en romansk stil på sina dopfuntar. Elva dopfuntar från hans hand finns bevarade, bl a Vänge, Sjonhem, Stånga, Halla, Ganthem och Etelhem, där hans signatur i runskrift på dopfunten (Hegwaldr) medför att det är ett av få signerade verk från medeltiden.

Så här karaktäriserar Roosval i Boken om Gotland, Esselte 1945, Hegwalds dopfuntar:

"Som skulptural teknik är han den drivnaste motsatsen till äldre tiders diskreta maner med en relief så låg att den oftast endast antyder upphöjningar. Hegwalds reliefer äro våldsamt kupiga. De pressa sig ur stenen och in i verkligheten. I all sin otymplighet och naivitet pocka de på att vara sanningar. Denna plastiska självhävdelse är fullkomligt ny för nordisk konst."

Med äldre tider bör Roosval mena bildstenarna, och kanske runstenar, dvs Hegvald kom med något verkligen nytt inom konsten för hela Norden.

1916 sade han i Byzantios eller en gotländsk stenmästare på 1100-talet, en artikel i Fornvännen, att: "Hans konst är rik och växlande i helhetsformer, ornament och figurmotiv, intill råhet obunden, intill våldsamhet expressiv. Om för någon är termen expressionist tillämplig på honom."

Guteinfo har kikat efter på några av scenerna som t ex namnet i Etelhem kyrka: Dopfuntsfoten - Hegvald; Vänge kyrkas dopfunt: Ett bart huggande svärd, Kvinnans skapelse, Mannens skapelse, Tuppundret och Stånga kyrka: Christus natus est och hela Dopfunten.

Byzantios - 1100-talet

Byzantios
Galopperande lejon på dopfunten i Atlingbo.

Byzantios, som inte är ett namn utan en stil, skapade i rysk-bysantinsk anda fantastiska djur- och växtmotiv. Namnet, säger Johnny Roosval, betyder byzantinaren, dvs "den konstnär som känner till den byzantinska konsten" (i nutid bör vi kanhända med tanke på somt tillägga "som var byzantinare").

Hegvald, eller Heggwaldr som Roosval läste namnet, är den äldste stenhuggaren men direkt efter i tiden kommer Byzantios. Roosval säger i Fornvännen 1916: "Heggwaldrs relief är hög och starkt kullrig; hans funtar se f. ö. bredvid Byzantios' ut, som om passare och lodsnöre icke existerat på Gotland, förrän den sistnämnde bildhuggaren uppträdde."

Såväl Hegvald som Byzantios är alltså nya konstuttryck i Norden, och medan Hegvald är tydligt västerländsk kommer Byzantios med österländsk kyrkokonst. Det sägs dock i litteraturen att till våra breddgrader kom den bysantinska konsten i två omgångar, se Byzantios och ortodoxi, där det bl a konstateras att det faktiskt var mästare österifrån som målade Boris och Gleb i Garde kyrka - det är bysantinsk konst - och lite senare i tiden kom impulserna från Frankrike till Sverige, bl a glasmålningar, se den påbörjade sidan om glasmästarna.

Den mest berömda samlingen av reliefer av Bysantios sitter alldeles under taket på Vänge kyrka, Roosval säger: "I Vänge-fasadens reliefer, som otvivelaktigt äro huggna av Byzantios och hans medhjälpare, äro sålunda skolans alla olika ikonografiska huvudgrupper sammanförda, nämligen: fabeldjur, jaktbilder, gammal- och nytestamentliga ämnen, helgon, växtornament, bandflätningar."

Några exempel från relieferna i Vänge: Den vikingatida kyrktuppen, Gaitbucken, Gripar och Vattenvarelsen i Vänge.

Dopuntar av Byzantios' fason har (kyrkor och exempel): Atlingbo, Baggen i Eskelhem, Garde, Guldrupe, Hejde, Den gulbleka hästen i Hogrän, Sanda, Träkumla, Tranan i Vamlingbo och Väte.

Det finns också lite annat, som påminner om Byzantios, men troligen bör hänföras under andra grupperingar, t ex Stridselefanterna på Hablingbo kyrka, som blir begripliga om man vet varifrån konsten kommer.

Majestatis - 1100-talet

Majestatis
Bild från dopfunten i Vall kyrka.

Majestatis, också ett anonymnamn, en verkstad, en entreprenör, var verksam både på Gotland och i Skåne, och kallas så pga av sin förkärlek till motivet "Kristus i majestät".

Dopfuntarna i Gerum, Lokrume, Sproge, Vall, Väskinde tros härröra från Majestatis.

Globus - 1100-talets senare hälft

Globus

Roosval säger i Gotländskt Arkiv 1942 att: "Hans konst är klotrund - mer eller mindre - därav pseudonymen", ty något riktigt namn är det inte. Kapitäl av honom finns t ex på kyrkorna i Ala, Alskog, Ardre, Dalhem och Lau - bilden ovan är från Alskog kyrka, som vi har visat förut, se Globus - konstnären men också Medeltida föreställningar om en skulptur i Lau.

Experten Roosval skriver: "Då han högg blev stenen mjuk under mejseln. Redan efter en helt grund bearbetning började massan att leva: ögonäpplen stirrade kupiga ur stenen, runda munnar öppnade sig som på fiskar som kippa efter andan, kindernas köttighet bubblade fram som blåsor, allting samlade sig i en molnlik helhetsform, väl anpassad till kapitäl-kuben. Små, men skarpa inskärningar och gröpningar skapade ornament och gav bestämt mänskligt uttryck åt den ovigt kullriga klumpen: ett leende i en bågig läpp, en fromhetsgest i prydligt hoplagda dockhänder."

På nåt sätt så får man intrycket av de stora huvudena att våra storvulna tankar kanske inte är så stora som vi tror utan att vi bör knäppa våra små händer - händernas storlek har nog att göra med vad vi egentligen kan åstadkomma - lugna ner oss lite och böja knä för värden som är större än vårt ego, som mänskliga rättigheter. Och på Ala kyrka kanhända Globus ägnar sig åt samhällsfrågor genom Daniel i lejongropen.

Sigraf, Sighraf - 11-1200-talet

Sighrafr

Sigraf, lärjunge till Bysantios, tros ha varit verksam 1170-1215, ungefär. Hans verk kan man se på dopfuntarna i Grötlingbo, Bro och Lau; favoritmotiv tycks ha varit de tre vise männen. Arbeten från honom finns spridda från Norrland till Nordtyskland, 24 st varav 6 på Gotland. Hans namn är känt genom en runinskrift på en dopfunt på Bornholm.

Egypticus - 1300-talet

Egypticus

Bilden kommer från de med rätta berömda relieferna utanpå Gammelgarns kyrka, se t ex Gubben Noak. En av de märkligaste skulpturgrupperna av Egypticus återfinns på Stånga kyrka, bilden överst på denna sida är från denna, också skulpturerna i Hörsne är såvitt jag kunna finna helt unika.

Historiska världar säger att Egypticus "kännetecknas av livfullt skildrade scener företrädesvis hämtade ur Bibeln. Figurerna är plastiskt gestaltade med energiskt åtbördsspråk och en mimik, som genom att huvudena är oproportionerligt stora blir starkt iögonfallande."

/text och foto Bernt Enderborg

Vägbeskrivning
0
Copyright © 2024 Buffert 4 - www.guteinfo.com