Artiklar, Annorstädes socken
Vi gutar borde egentligen ha ihop det lite mera med folk i Nynäshamn. Jag vet ju inte hur goda kontakter Destination Gotland eller Gotlands kommun har, men jag hoppas att dessa kontakter sköts ordentligt och att därför varje människa i Nynäshamn alltid känner sig välkommen till oss liksom jag alltid vill känna mig välkommen till Nynäshamn.
Den 1 juni 2002 firades någonting på hamnterminalen i Visby. Vi var där och kollade.
Öns högste styresman var på plats och kikade på olika fina saker som företag i Nynäshamn hade ställt ut.
Det fanns rökta produkter från Nynäs Rökeri, de bjöd på goda räkor, Vikingaboden hade med sig kläder av lin och ull, Viking Toste hade skickat representanter, Louise visade upp vackra Tårtkreationer och Kerstins Taxi hade ett stånd som såg ut som en buss eller så.
Det var rätt mycket grejer men det som styresmannen står och kikar på var inget jag fastnade för. Och kanske är det lite av problemet, man stannar inte till, inte ens i själva Nynäshamn. Det är dumt.
En kopia av en runsten hade man släpat med sig som berättar att någon hade följt med Ingvar på någon stor resa österut. Folk från Järnåldershuset vid Körunda berättade för mig att det fanns många runstenar i östra Sverige som berättar om just den resan och att det torde ha varit det mest omfattande vikingatåget av dem alla från svensk mark. Stenen var ristad omkring år 1040.
Järnåldershuset vid Körunda har förresten öppet hus i sommar, från den 16 juni till den 14 juli, kl. 12-16, så kan man få prova på hantverk, smaka på tidsenlig mat, kasta yxa, bli guidad i själva huset och skjuta pilbåge. Balders Hird kanske visar upp olika stridstekniker och möjligen kan man få mäta sina krafter med någon av kämparna.
Det förefaller mig vara en alldeles utmärkt anledning att ta sig lite tidigare åt Nynäshamnshållet och kolla in det där.
Vackra vikingatida halsband och andra smycken fanns att se, sådana har man hittar tusentals av i gravar här på Gotland och förmodligen också i Södertörn.
I förbigående kan jag väl berätta att ute vid Paviken ett par mil söder om Visby har man konstaterat bl a tillverkning av glaspärlor.
Somliga av de där glaspärlorna och andra halsbandssaker är så bra gjorda att man nästan inte tror att det är sant. Visst är det så att vi har guldsmeder på Gotland, men bara att se det vackra hantverket är en bra anledning att stanna till i Nynäshamn.
Sen träffade jag Åsa Ericson, och där dröjde jag en stund (ja ja, jag såg att andra också stod där och smörade en stund, fast det kanske var med turistchefen i Nynäshamn, Anna Iderot).
Åsa bör alltså ha varit från Nynäshamns kommun och hon stod omgiven av allehanda broschyrer och sånt. När jag frågade om jag fick ta ett kort på henne så tyckte hon att hennes chef borde vara med.
Man kanske borde stanna till i Nynäshamn...
Louise, antar jag, satt och pillade med små, små marsipangrejer som skulle bli tårtdekorationer.
Hon höll också på med små marsipangubbar, det syns lite av en uppe i högra hörnet på kortet, och jag frågade om dessa var riktiga Nynäshamnsbor. "Nä", sa hon, "fotbolls-VM".
Javisst ja, fotoboll hela j-a juni.
Lite senare så möttes Gotland och Nynäshamn i ädel kamp i varpa i ett hörn av Almedalen. Det är ju inte självklart som förr att gutarna vinner, ånej, jag tror till och med att Nynäshamn har vunnit SM vid ett par tillfällen.
Har man inte sett när ett par skickliga lag kastar varpa förut så frapperas man av hur skickliga de är. Det är långt ifrån enkelt att hiva iväg varpan och så gott som pricka en pinne 20 meter längre bort varenda gång.
Efter ett Nynäshamnskast så instruerade en gute näste gute om hur varpan låg och därmed hur kastet skulle ske. Varpan sades ligga "noll lång", dvs noll centimeter på bortsidan av pinnen.
Noll lång, nu vet du det.
Kika på bilden. Nu vet Du vart man ringer.
/text och foto Bernt Enderborg