Kåseri, Ardre socken
I lördagsförmiddag körde det ihop sig med min sambo. Hon blev förbannad och tog en lugnande promenad (jag diskade). Då hon inte kom tillbaka inom rimlig tid tog jag vår son (6 år) och åkte till havet. Det är det man gör på Gotland. Man åker till havet, det liksom skapar harmoni igen. Jag vet inte hur, men det gör det.
Jag och Eric hoppade på stenar (de gröna är hala) och klättrade på raukarna vid Folhammar, som ligger nån kilometer norr om Ljugarn. Vi träffade Per, som jobbar med miljöfrågor på Länsstyrelsen, som också tog sig en stärkande promenad (undrar om han har någon fru). Vi talade bland annat om vådan av att bada utanför raukområden. Gör inte det! En bit utanför raukområdet kan nämligen havet dyka neråt rätt ordentligt. Vi kallar det för pallkanten, som innebär att en liten bit utanför raukarna blir havet plötsligt djupt (stupar) och det kan skapa kraftiga strömmar. Du kan simma så mycket du orkar, det hjälper inte i alla fall. Bada alltså inte utanför raukområden.
Per sa att han hade bott på Gotland i 15 år (han var inte gute förr) innan han lärde sig det. Det stod i tidningen, sa han, att det var någon som hade drunknat på grund av strömmarna utanför ett raukområde. Det visste jag inte, sa han, och vi som har badat här utanför i alla tider, varvid han pekade ner utanför raukarna. Och jo, det är sant. Det är kanske inte så många som drunknar, men det är för många i alla fall. Ingen skall drunkna!
Men det var inte det som jag skulle prata om. Jag kan nämligen inte låta bli att plocka upp efter andra. Det ligger plastflaskor, korkar, plastpåsar och annan jävla bråte som någon tydligen har tänkt sig att naturen skall smälta (att folk skall ha så svårt för att fatta att vi får äta upp vartenda milligram vi släpper ut i naturen, alltihop skall i morgon eller senare ätas upp). Och jag går alltså och plockar upp ett och annat som någon dumskalle har slängt, och släpar omkring med det tills jag hittar en papperskorg eller slänger det i bilen till jag kommer hem.
När vi kastade smörgås Eric och jag (man orkar inte hoppa på stenar så länge) så hittade jag en tom pillerburk på strandkanten; den är av plast och då plockar jag upp den och stoppar i fickan. Den kom från Lemvig apotek, det står på, till och med namnet på pillerburksinnehavaren står kvar. "1 tablet 2 gange daglig" står det. Dansk? 25 tabl. Benyl 500 mg. Naproxen. Va fan är det? Ät inte sånt!
Och kasta inte grejer i havet! Och kasta inte grejer i naturen överhuvud! Hur svårt kan det vara!? Kan någon tala om för mig var Lemvig ligger så att jag kan skicka den där j-vla burken till dem?
Jag tror förresten att det står på burken att medicinen är mot Smerter; det syns inget vidare. Och då undrar man ju om smerta rimar på hjerta i det land som Lemvig ligger? Ta i så fall en promenad vid havet i stället.
- Basia mille!
/text och foto Bernt Enderborg