Kåseri, Visby socken
Sommarkvällarna i Visby är väl egentligen som på alla andra ställen.
Om det inte vore för havet och att solen går ner i en perfekt vinkel för att doppa hela stan i en jordgubbsglassliknande färg... Fast ibland regnar det ju.
Och så är det ju alla båtar med glada berusade människor... Om man nu gillar sånt.
Krogarna har öppet till fyra... Fast vem orkar med det?
Liv och rörelse, människor och aktiviteter överallt... Ganska trångt egentligen.
Jag gick på tivolit. Jag tror de åker ikväll. Upp, ner snurr snurr, snälla jag vill inte meeeer, släpp av mig släpp av mig, å nej är det redan slut?
Brända mandlar, remmar, karikatyrer, lammkorv och mössor.. köper folk allt det här? Visby har förvandlats till en jättemarknad där hamnen är pariserhjulet man aldrig vill kliva av, sockervadden man aldrig vill ska ta slut.
Efter en jobbig dag, hela gänget.. trampa trampa, ner för hästbacken pling pling flytta er!! Graceland, en öl, två öl, tre öl, ska vi bada?
En sväng på piren istället. Förra sommaren trodde jag den var bara min, min egen plats i världen, som bara jag hade hittat. Ekot från after-beachen nådde precis fram, och betongen var inte alls så hård som den såg ut. Ibland kom det någon, men det var bara förbipasserare. Ingen visste ju som jag. Vill du äta, gå till köket. Vill du tänka, gå till havet.
I år har jag ingen egen plats. Kanske behöver jag ingen.
/Tove
, foto Bernt Enderborg