Museer, Vamlingbo socken
Bottarvegården är en museigård från 1800-talets mitt som visar hur folket levde på en storbondes gård vid den tiden. Gårdsbyggnaderna är från 1800-talet, manbyggnaden 1844, och ladugården från 1890-talet, nerbrunnen 1985 och återuppbyggd 1986. Möbler och lösöre finns bevarat i boningshuset.
Ladugården ligger längs vägen varför gården är lätt att hitta. Den har ett klassiskt agtak och var nog rekorderlig för sin tid.
Själva boningshuset är ett välbevarat stenhus med ett vackert flistak; ett bra flistak av sandsten lär kunna hålla 400 år.
Ovanför dörren sitter en platta med initialer av de som byggde gården, Zackris Zackrisson och Christina Larsdotter, och kan du inte tolka latinska siffror så blir årtalet 1844. För lite jämförande historia så är gården byggd under samma årtionde som Gunnar Wennerberg på en Examens-sexa fann det gudagott att vara i storstaden Uppsala med 5.000 invånare.
Stora salen i boningshuset är smakfullt inredd. Det är så vackert att Hoburgs hembygdsförening brukar hyra ut salen till bröllop och liknande. Bilden ovan visar emellertid inte stora salen, bästrummet som mindre bemedlat folk kallade det rum där det hölls middagar, utan den vanliga matsalen.
Att strosa runt i huset tillsammans med en kunnig guide när det är öppet är intressant och ger en god inblick i hur stort folk hade det på 1800-talet. Vid mitt besök på Bottarvedagen 2013 visades bl a gammalt hantverk, som damen vid spinnrocken som gjorde ullgarn. Jag snappade upp en ordväxling som jag på något sätt ibland tycker är typisk för kultur. En besökande dam ville ha kontakt och berömma den gamla damen vars flinka fingrar fortfarande spann garn som om de aldrig gjort något annat, trots att hon hade finringarna på sig dagen till ära, besökaren sa: "Det blir fin tråd".
- "Jo", sa damen, "drar man ut det så blir det fin tråd."
På övervåningen har man bevarat massvis av gamla verktyg - liar, hackor och andra mojänger som jag inte vet till vad de har använts, de flesta robust hantverk. Också andra verktyg finns i överflöd: yxor, mejslar, tvingar, sågar, filar, hammare, tänger och mycket annat. Samlingen är imponerande och skön att tänka samman med en stund.
Det är bara inte byggnaderna i sig, möbler, verktyg och annat som är beundransvärt på Bottarvegården. Om du ser dig kring så finns en massa konstiga stenar, t ex dem på bilden ovan, och den här underliga stenen. Ovan ser du stenar som talade om vilken vägsträcka en viss gård hade att ta hand om, dvs i tiderna före vår där ju stat och kommun kan göra allting bättre än alla andra, men också en av de tusentals underliga svärdslipningsstenarna.
På bilden ovan berättar den mångkunniga Torsten Gislestam på Bottarvedagen 2013 om lite av varje som har med gården och Gotland att göra - det gör han vid särskilt högtidliga tillfällen, vanligtvis finns andra guider på plats.
Så här ser gården ut om du kommer söderifrån, där ett besök på Bottarvegården rekommenderas för dem som vill veta lite mer om 1800-talet och kulturhistoria. Under somrarna är det öppet dagligen kl. 11-17. Museum, utställningar, föreläsningar, musik, kafé, hantverksbutik, info, se hemsidan: bottarve.se.
/text och foto Bernt Enderborg
Vägbeskrivning
Väg 142 mot Burgsvik, ca 3 km efter Burgsvik